När jag väl lyckats lokalisera min försvunna lön, så råkade jag visst göra av med en del av den också...
Här är vad jag har köpt idag:

 

 

 

 

 

 

 

De lila/grå är det sjätte paret skor jag köper av samma modell (men det är olika färg varje år).
De är helt underbara! och kostar därefter....

De svarta är bara andra paret.
Jag måste ha svarta skor på jobbet, och sen har det blivit så att det är jobbskorna jag har när jag dansar.

Den senaste veckans pluggstress har gått ut över min bankdosa. Det började med att den var försvunnen i början av veckan. Jag skulle boka tåg för att ta mig hem från Kalmar, men kunde inte hitta min bankdosa till internetbanken någonstans!

Jag letade i lådan där den skulle vara, jag letade på skrivbordet och under skrivbordet, jag letade i hela rummet, men hittade inte bandosan någonstans. Till slut, när jag började bli riktigt orolig så hittade jag den: i lådan där den ska vara, och där jag redan letat tre gånger.

I torsdags, när jag behövde ha den igen så var den borta, och nu låg den verkligen inte i lådan där den skulle vara. Igår letade jag återigen på skrivbordet och under skrivbordet, men inte hittade jag någon bankdosa.

Nu dök den upp. Jag hade råkat använda den som bokmärke, så nu när jag öppnade boken kommunikation är mer än ord, så ramlade bankdosan ut.

Nu kommer det förmodligen inte att hända så mycket här på några dagar (som om jag varit speciellt aktiv de senaste dagarna). Jag kommer ha fullt upp...


Fredag: Åka tåg till Kalmar för att skriva en tenta och sen åka hem igen.

Lördag: Jobba

Söndag: Jobba

Måndag: Seminarium och plugga för på tisdag kl 8 på morgonen ska jag lämna in en hemtenta.

Tenta imorgon...

MEN! Nu tar jag faktiskt ledigt i tentapluggandet och åker och tränar dans istället. Annars kommer jag bara sitta här och stressa upp mig över allt jag inte kan.

Turbohunden har full koll. Han vet precis när jag tänker åka ifrån honom, för det märker han på vilka kläder jag har på mig.

Det började med att han kände igen jobbkläderna. När jag skulle åka till jobbet kom han springande och så skulle han bara pussas och pussas. Om jag inte brydde mig om honom då så började han att nafsa lite försiktigt i mina byxor. Ryckte lite försiktigt, som för att säga att: - Hallå, jag är här!

Nu känner han igen de flesta av mina åka hemifrån-kläder. Eller det kanske är så att han känner igen mina hemmakläder och vet att jag är hemma när jag har dem. För då kommer han aldrig springande.

Men har jag kläder som betyder att jag ska åka hemifrån, då är det snart en liten hund där och rycker lite försiktigt i byxbenen. -Hallå Sanna, ska du åka ifrån mig?
Och så vill han pussas också. Och pussas lite till.

Turbo har koll!

ÅÅÅh! Jag säger upp mig som människa den här veckan. Eller i alla fall idag.

På fredag har jag tenta, och på tisdag kl 8 på morgonen har jag en hemtenta som ska lämnas in. Dessutom så jobbar jag i helgen.

Tentan på fredag är i Kalmar, på eftermiddagen, och jag har funderat på hur jag ska åka. Jag måste ju ta mig hem så att jag kan jobba på lördag. Jag kom på att jag kan åka en annan väg hem med tåg, och hamna i Mjölby och då kunna ta mig hem på fredagskvällen, vilket jag inte skulle kunna om jag åkte kustpilen som vanligt.

Problemet var bara att när jag skulle boka tåget igår kväll, så hittade jag inte min bankdosa. Så morgonen idag ägnades åt att leta efter den. Jag letade överallt, men hittade den inte och stressade upp mig mer och mer. Till slut hittade jag den. Den låg i lådan den ska ligga i, och som jag tittat i tre gånger. Heja Sanna!

Sen när jag ska boka tåget så vill jag dubbelkolla att jag kommer ihåg rätt tid för tentan, och inser att jag har glömt att anmäla mig till den. Det skulle jag ha gjort senast tisdag förra veckan.

Har nu skickat iväg ett par mail och hoppas att något av dem kommer rätt och att någon vänlig själ kan hjälpa mig att efteranmäla mig till tentan.

Suck. Som sagt, jag säger upp mig som människa.

 

Ojsan, Sannan på en svart häst, och inte en röd.

Jag och Dynur, 27/10 -11

När Turbo fyllde år i tisdags, så fick han åka till Valla och simma.

Den här helgen är jag ledig. Det är min första lediga helg på flera veckor, så det känns riktigt skönt. Fast jag vet ju vad jag måste ägna helgen åt, nämligen plugga.

Lite roligheter har jag planerat in också. Imorgon eftermiddag ska jag och Dimma träna dressyr för instruktör, och imorgon kväll ska jag ut och dansa.

Om man åker till hästen istället för att plugga, är det en plugghäst då?

Eller, om man tänker på skolarbetet och det som ska pluggas in till tentan under tiden man är ute och rider, är det då det är en plugghäst?

Igårkväll hade jag på mig ett par byxor som jag inte har kunnat ha sen jag var typ 16.
Dans måste vara bra motion....

Nu sitter jag i soffan, dricker en kopp te och lyssnar på mina "klasskamraters" redovisningar.

Jag har redan hunnit redovisa, så nu kan jag bara koppla av och lyssna.

För första gången får vi redovisa hemifrån, över internet, och det tycker jag är väldigt bra. Det är ju faktiskt en distansutbildning. Dessutom tycker jag att det, i alla fall hittills, har fungerat väldigt bra att göra så här.

Idag töltade hon så jag blev alldeles lycklig, min lilla Dimmahäst.

Det var lite roligt. Idag tänkte jag nämligen att jag skulle träna lite balans och rida med lätt sits, så jag kortade mina stigläder två hål. I min värld hade jag otroligt korta stigläder, och tänkte att det skulle bli lite problem med tölten. Planen var väl egentligen att inte tölta så mycket, utan ta trav eller galopp när vi ökade tempot.

Efter en stund blev vi av med mamma och Dynur. De skulle inte vara ute så länge, men jag och Dimma fortsatte en liten stund till. Som sagt så tänkte jag ju att det där med tölt, det skulle vi inte hålla på med så mycket, men lite samling kunde vi ju göra. Helt plötsligt så töltar hästen riktigt, riktigt bra!

Det var "snyggtölt". Annars tränar vi mycket gulletölt, och att hon bara ska vara mjuk, taktren och gullig, men idag blev det "snyggtölt". Hon tog i bakifrån, och jag riktigt kände hur framdelen var högre än bakdelen. Formen var inte så dum den heller, och det kändes så bra!

Ibland är det bara så härligt att tölta!

Lilla Turbo...




Första besöket, ca 6 veckor gammal

....har nu blivit stora killen...

 

....och....

IDAG FYLLER HAN 1 ÅR!

Jag hade förväntat mig att få vänta i evigheter på resultatet från tentan jag skrev då när jag var i Kalmar förra gången. Men, resultatet kom idag, och det är ju inte ens två veckor sedan jag skrev tentan.

Dagens bästa: Det bästa med att jobba kväll på söndagar är radioprogrammet man kan lyssna på på hemvägen. Da Capo i P4! Helt fantastiskt! Men tyvärr hinner jag bara höra en bit av programmet.

Dagens klantigaste: Sannan som åkte ifrån sin matlåda när hon åkte till jobbet

Dagens duktigaste: Det måste nog bli Dimmahästen, som skötte sig jättefint när jag tömkörde henne i förmiddags

Dagens färg: Ja, eftersom jag har jobbat så blir det turkos

Dagens mest välbehövliga: En kopp te vid vid 20-tiden

Dagens skönaste: Inlämning av skolarbetet som skulle vara inne idag. Jag hann klart!

Dagens "det här känns inte så bra": Jag har seminarium imorgon och ska ha läst en del i diverse böcker, fast jag har inte fått mina böcker än, så jag har inte hunnit läsa.

Dagens mest efterlängtade: Sova!

Idag har någon bestämt att det ska vara fars dag.

Förlåt, men jag tycker bara att det är ett kommersiellt jippo, precis som en massa andra dagar och högtider. Jag tror inte att vi någonsin har firat fars dag i min familj. Kanske att jag uppmärksammade det när jag var riktigt liten, men jag kan inte komma ihåg att jag skulle ha firat det någon gång.

Nej, jag vill inte vara tvungen att göra något bara för att det är en speciell dag. Det finns 364 andra dagar då jag kan prata med min pappa.

Dessutom har jag ju nästan två pappor, eftersom min mammas man Nisse har varit som en pappa för mig under väldigt lång tid!

Nu är det verkligen höst... Det är mörkt, kallt och så är det dimmigt också.

I onsdags när jag åkte hem var det dimmigt, igår var det ännu dimmigare och idag är det nog faktiskt ännu mer dimma än igår. Jag körde ut till stallet förut, och såg knappt vägen för all dimma.

Jag hade tänkt jobba med min Dimmahäst, men jag gjorde faktiskt inte det. Hon får vila lite idag, och så hittar vi på något imorgon istället. Det var så mycket dimma ute så att jag inte såg Dimma i hagen. 

Idag har Turbo varit och simmat för tredje gången, och han är jätteduktig. Det är jättekul att se honom simma, han ser ut som en liten sälhund. Efter simningen fick Turbo åka till djuraffären och köpa en flytväst, som han kan ha om han ska simma någon annanstans än i poolen på djurkliniken i Valla.

Jag tycker inte om att inte kunna saker som jag vill kunna. I och för sig är det ju förståeligt att man inte kan, men jag tycker verkligen inte om när jag inte fattar saker. Om någon visar något, eller förklarar det för mig, så vill jag förstå direkt. Gör jag inte det, så blir jag direkt och omedvetet frustrerad, tappar självförtroende och tänker att jag inte klarar av någonting. Ju tröttare jag är, ju värre blir jag.

Nu för tiden är jag medveten om att jag är sådan här, men det hjälper mig inte riktigt. Jag vill ju inte vara sådan, och tänker att jag måste försöka få bort det, men då slutar det bara med att jag blir förbannad på mig själv för hur jag är, och då blir det bara ännu värre.

Det kanske är nackdelen med att alltid ha haft lätt för sig, och alltid haft lätt att lära....

De gånger jag inte fattar saker, då känner jag mig verkligen toktrög och urusel.

När jag gick första året på gymnasiet så skrev min kemilärare följande omdöme om mig:

Det här var det bästa komplimangen jag fått på länge, och den kommer ifrån Lillemor, som förtydligade att det minsann var en komplimang:

Hmm... Maräng ska inte ätas vid datorn. Det var ingen bra idé, för det smular liksom lite....

Det smakade i alla fall bra, efter 1,5 timmes powerwalk tillsammans med Elli.

Igår lyckades visst inte luktsaneringen, utan jag lyckades göra min kära mor sjuk när jag träffade henne. Suck!
Okej att jag luktar när jag varit i Kalmar eller någonstans jag måste, men när det är för att jag har varit och roat mig så känner jag mig elak och självisk.

Nu har jag suttit med bikarbonat i håret en stund, och så tvättat det igen, så nu hoppas jag att det blir bättre.

Suck! Men jag vill inte ge upp dansen. Jag vill inte det!

Igår kväll var jag ute och dansade. Jag åkte med en nyfunnen vän (från danskursen) och det var jättetrevligt att hinna prata med henne på vägen dit och hem.

Det var mycket folk igår. Jag tror inte att det har varit så mycket folk någon gång när jag har varit ute. Kul med mycket folk för att det ger möjligheten att dansa med nya människor, men jag tycker att det är lite jobbigt när det är för trångt på golvet. Man blir rädd för att krocka och spänner sig, och då blir det svårt att följa med ordentligt.

Men jag hade en riktigt trevlig danskväll med många höjdpunkter! Några som jag visste var bra, och några som var nya för mig.

Jag, som alltid har tyckt att buggen är det roligaste och inte riktigt gillat foxtroten, börjar bli riktigt förtjust i att dansa foxtrot. Med vissa människor får man ett sådant otroligt flyt, och då kan jag tappa tid och rum.
Det är en riktigt häftig upplevelse, och det ger mersmak!

Dessutom är det ju lite lättare att få plats att dansa foxtrot när det är trångt på golvet.

Jag hade helt enkelt en riktigt trevlig kväll.

Hemma och vänder. Typ.

Har nyligen kommit hem från jobbet. Ska sova, och åka dit igen. Slutar ganska tidigt imorgon, och åker sedan iväg och dansar.

Kan bli en bra dag. Hoppas på det!

Jobbhelg igen.

Ska snart hoppa i jobbkläderna och åka iväg till jobbet. Imorgon ska jag också jobba, och sen ska jag ut och dansa på kvällen.

Började dagen med en ridtur, och idag fick jag låna Silver. Han har gjort jättestora framsteg sedan han kom till oss i april, vilket känns otroligt roligt. Idag får han en stor guldstjärna, och jag måste erkänna att jag blir mer och mer förtjust i Silverhästen.

Han börjar dessutom bli mer och mer kelig. Det är som att ingen har kelat med honom förut,  så att han inte har vetat vad det är. Nu tycker han att det är jättemysigt och vill gosa mer. En riktig gosehäst!

Silver och jag för några månader sedan

 

Jag tror dessutom att han trivs med sin nya sadel, fast den passar inte riktigt mig, så nästa gång tänker jag rida honom med min sadel och se hur det går.

Så häftiga bilder jag lyckades ta på hästarna idag!

 

 

 

Kan ni gissa vilka hästar det är?

Jag hittade en rolig lapp på skolan igår
(eller, jag tycker inte riktigt att det var skolan, eftersom vi inte var i våran vanliga byggnad, utan nere i hamnen)





Var hittar man en sådan lapp då?

Jo, på en toalettdörr:

Om allting har gått bra kommer jag nu att vara på väg hem från Kalmar (det här är ett tidsinställt blogginlägg).

Jag måste säga att jag tycker att fluffhästarna är väldigt söta i snön!
Det ser så äkta ut, på något sätt.


Fía och Dynur i snön

Snart är vintern här igen....

 

Ja, Kalmar kan faktiskt vara trevligt!

Tentan är skriven och jag överlevde! Jag tror till och med att jag kan ha klarat den. I alla fall halva tentan (den var tvådelad och man måste ha godkänt på båda delarna).

På eftermiddagen hade vi introduktion till nästa kurs, kommunikation med läkemedelsrådgivning, och den verkar riktigt intressant! Något annat som verkade väldigt bra var läraren vi kommer ha i den kursen. Det var nog den mest strukturerade person vi haft hittills. Så himla skönt med lite ordning för en gångs skull!

Just nu känns det ganska skönt. Tentan är skriven och imorgon får jag åka hem. Jag har också hunnit umgås lite med min favoritbror, hans fru Andrea och finaste Astrid.

Imorgon klockan åtta är det dags för det nervösaste under det här Kalmarbesöket, nämligen tenta i Socialfarmaci. Tentatiden är mellan åtta och ett, men jag brukar sällan sitta hela tentatiderna.

Just nu känner jag mig mest orolig för folkhälsovetenskap och folkhälsoekonomin. Författningarna känns som att jag har bearbetat och förstått lite mer än det andra, så det känns faktiskt över förväntan.

I somras när jag var i Vadstena så hittade jag en stubbe med ett väldigt gulligt innehåll!



Tiger och Turbo i stubben

 

 

Nu sitter jag på tåget ned mot Kalmar. Om ungefär en timma kliver det på en Lina, och det ska bli väldigt roligt att träffa henne igen, för nu var det länge sedan sist.

Det ska bli roligt att träffa alla mina underbara "klasskompisar" igen. Det är så härliga människor, och jag är så glad över att jag har haft möjligheten att få lära känna dem. Jag måste säga att de är det bästa med Kalmarveckorna. En annan höjdpunkt är ju också att jag får träffa finaste Astrid, min brorsdotter som blir fem månader idag, min favoritbror och min favoritsvägerska.

Just nu sitter jag också och glädjer mig över alla fantastiska människor jag har haft turen att möta hittills i mitt liv. Både de vänner som jag känt länge och de som är nya bekantskaper.

De senaste dagarna har jag fått höra så fina ord, från människor som jag kanske inte känner så väl som jag vill, men som jag ändå redan tycker väldigt mycket om! Några av er kommer att läsa det här, det tror jag och jag hoppas att ni känner igen er!

Nu är det bäst att jag slutar skriva, innan jag tappar internetuppkopplingen.