Jag märker att jag är lite nervös för tentan som jag har på tisdag, för idag känns ingenting bra. Det är i alla fall skönt att jag inte ska bo på vandrarhemmet den här gången. Jag ska bara vara i Kalmar en natt, så jag sover hos min bror och hans fru.

Min motivation är inte riktigt på topp just nu. Jag känner att jag inte riktigt har koll på vad jag vill, och har inget riktigt mål att satsa mot. Det jag verkligen vill just nu, det är att bli färdig med min utbildning, men det återstår en hel del plugg innan jag är där. Sommarlovet känns som ett delmål, men även det känns långt borta en grå och regnig vårdag.

Dimma kommer inte att göra sin tävlingsdebut i vår, utan vi satsar på hösten. Istället har hon nu fått gå på vila, och hon kommer att vila i 6 veckor. Hon har bara haft en riktig vila (förra sommaren) så det var dags för henne att vila nu. Hon har gjort så oerhört mycket framsteg i vinter, och nu känns det som att det är fullt i huvudet på henne. Hon behöver få lite tid och bearbeta allt hon lärt sig.

Det är skönt att våren verkligen är på gång nu, och det blir ljust så att man kan rida på kvällarna. Man kan grilla, och vara utomhus utan att frysa allt för mycket. Men samtidigt så känner jag mig ofta ganska ensam.

Huvudet är fyllt av gamla minnen. Varför lockar de mer när man är lite trött. Jag vet ju att jag inte tyckte att det var så bra då, som jag tycker att det verkar idag, så här efteråt.

Hmm, inte det mest uppmuntrande blogginlägget. Men det är så det är, ibland.