Nu har Dimma lekt dressyrponny. Eller om jag ska vara ärlig så lekte hon töltande dressyrponny bitvis...

Vi red fram i det gamla ridhuset, och fröken Dimma kunde faktiskt gå därinne fast det fanns speglar! Det gick dock inte att gå rakt mot speglarna till en början, men sen kunde hon det. Hon var bara tvungen att vrida på huvudet och titta sig i spegeln när hon gick förbi på kortsidan. Idag vågade hon också nosa på hästen i spegeln, så jag tror nog att spegelrädslan är på väg att försvinna. Dessutom hade vi sådan tur att det inte fanns någon spegel i det nya ridhuset, där vi red programmet.

Precis som när vi var på Kulltorpsmästerksapet så blev hon lite bebis i ridningen. Saker och ting fungerade inte riktigt som hemma. Det var lite formproblem och kanske framförallt styrproblem. I och med detta så blev det också lite gångartsproblem, och tölten låg lite för nära till hands under framridningen, men hon gick helt okej.

När det sedan var vår tur och vi kom in i det nya ridhuset så tyckte hon att det var jätteläskigt. Det satt människor bredvid ridbanan, det var något konstigt staket, konstiga grejer med bokstäver och underlaget hade konstig färg. Hon var inte helt med mig när vi började på programmet, men vi lyckades (nästan) ta oss igenom.

Vid flertalet tillfällen blev det tölt istället för trav, och jag hade som sagt lite styrproblem. Formen var inte stadig och den var lite för hög. I ena galoppfattningen töltade hon iväg i supertölt. Galoppvolterna blev alldeles för stora och inte runda. I sista hörnpasseringen innan uppridningen på medellinjen råkade vi hamna utanför dressyrstaketet.

Min upplevelse av ritten var att det mesta, hade kunnat gå bättre, men trots det är jag väldigt nöjd med min häst. Hon är ju trots allt bara unghäst, och hon är ju faktiskt islandshäst!

Vad fick vi då för resultat? Jo, vi fick 58,9 %.