Nu kommer jag publicera en text som inte är skriven av mig, utan av min syster Tilda. Texten är tagen från hennes blogg http://vardag.doftfriaplatser.se.  Texten är ganska lång, men snälla ni, läs den!!!!

Jag rekommenderar också ett besök på bloggen, där man kan läsa om livet för en doftöverkänslig ung människa.

TILLGÄNGLIGHET - FÖR VEM?

Tillgänglighet och lika villkor debatteras hett i samhället. Men det verkar som om man bara är inkluderad ifall man har en annorlunda religion, en olik sexuell läggning eller ”rätt” funktionshinder. Jag vill inte bråka, inte ställa till problem, inte kräva mer än vad som är rimligt, men eftersom alla pratar om tillgänglighet kan jag inte låta bli att ta upp diskussionen. Jag som bokstavligt talat lever i ett utanförskap. Jag vänder mig därför till min närmaste omgivning – universitetet där jag studerar. Där pratas det mycket om ”lika villkor” och jag bestämmer mig för att kontakta organisationen på universitetet som heter just så ”Lika villkor”.

Svaret från kvinnan på ”Lika villkor”är inte nytt för mig. Det lyder något i stil med ”Rent krasst kan vi inte hindra att studenter och anställda har parfym.” Snäll och foglig som jag är nickar jag och håller med – för man kan ju inte hindra folk att använda parfym. Men så tänker jag efter i min ensamhet. Är det verkligen så? Kan man inte förbjuda människor att använda parfym i vissa sammanhang? Om folk avstår parfym kan alla vara med – om de inte gör det blir några lämnade utanför, ensamma och isolerade.

Ofta ses detta svar i samband med kommentaren att det inkräktar på folks personliga integritet att förbjuda dem att använda parfym. Men om en person har ett moln av parfym tiotals och inte allt för sällan hundratals meter omkring sig – kan man då säga att det är deras personliga integritet, deras personliga sfär det handlar om. Deras ”väldoft” inkräktar ju på så många andra människors personliga sfär. Dessutom resulterar någons ”väldoft” i att andra människor blir lidande, ja rent av misshandlade.

Istället för parfym skulle vi kunna ta exemplet att gå naken. Vi byter ur orden i samma resonemang. ”Rent krasst kan vi inte hindra att studenter och anställda går nakna” Men se det kan man faktiskt. För det är förbjudet att gå naken på allmän plats. Här är det ingen som talar om att det inkräktar på folks personliga integritet att förbjuda dem att ha på sig vad de vill – i det här fallet ingenting.

Begreppet tillgänglighet blir nästan komiskt i samhällets totala oförmåga att definiera vad det egentligen betyder. Det är så starkt styrt av sammanhang och samhällsnormer. Vi får inte gå nakna på offentlig plats, men vi får dränka oss i parfym. Vi får inte ta med hunden in i affären, men det är helt ok att den följer med på bussen. På sjukhuset får man ta med allergiframkallande blommor och ha kläderna indränkta i stinkande sköljmedel, som smittar av sig på alla textiler i dess närhet. I affären tittar folk snett på en som går in i stallkläder, men personen i fråga får stå utanför dörren och röka och ta med sig ett rökmoln in i affären. Kanske tillsammans med ett doftspår av morgonens starkt överdoserade rakvatten som fortfarande luktar alldeles för mycket. Jag vill egentligen inte gå in på vad som är ”rätt” och ”fel” här utan bara försöka belysa begreppets diversitet. Till begreppet räknas ju dessutom hur lättförståeligt ett formulär är.

Som funktionshindrad känns det ofta som om man bara innefattas av ”tillgänglighet” om man är rullstolsburen. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är självklart att man ska göra samhället tillgängligt för rullstolsburna. Men borde det inte vara tillgängligt för alla i den mån det är möjligt? Det är faktiskt möjligt att förbjuda folk att använda parfym på offentliga platser. Ingen människa blir väl sjuk eller hindrad i sitt liv av att avstå rakvatten? Ingen människa behöver gå runt smutsig för att det inte är parfym i tvålen? Kläderna blir inte renare för att de dessutom dränks i en allergiframkallande kompott av kemikalier som luktar? Affärerna går väl inte i konkurs för att de placerar parfymfria produkter för sig och ställer parfymerade produkter i ett hörn där man inte behöver passera? Läkaren ställer väl inte rätt diagnos på patienten bara för att han/hon har handkräm med stark doft?

På tal om läkare är det också konstigt att de får möta sin doftöverkänsliga patienter med parfymerade produkter på sig. Hade läkaren istället tvingat sin rullstolsburna patient att kravla sig upp för en trappa för att möta honom/henne skulle nog folk reagera.

Visst finns det sammanhang när det kan vara trevligt med lite parfym. Det förstår jag också. Visst kan man väl få dutta på sig en gnutta parfym om man ska gå på middag eller på fest och vara lite extra fin. Om kläder och hår är tvättat parfymfritt luktar man ju dessutom som sin dyra fina parfym istället för en doftsymfoni av billig tvålparfym och sköljmedel.

Jag kräver inte att jag ska kunna gå på krogen. Jag kräver inte att jag ska kunna gå på konsert, även om det vore oerhört trevligt. Jag kräver inte heller att jag ska kunna vistas i folkmassor eller gå till simhallen. Däremot kräver jag att jag ska kunna uppsöka vårdinstanser ifall jag blir sjuk, utan att bli ännu mer sjuk pga doftämnen. Jag kräver också att jag ska behandlas med respekt av vårdpersonalen.

Jag kräver inte att jag ska kunna gå och handla utan att reagera på någonting, men det vore däremot trevligt om jag slapp slänga mat för att tvättmedelslukt från affären tagit sig igenom förpackningen. Det vore trevligt att kunna åka kollektivt och att träffa andra människor – att ha att socialt liv. Det vore trevligt om jag kunde gå till universitetet där jag studerar utan att bli sjuk och behöva gå hem till sängen för att jag blir så utmattat av dofterna. Det vore inte bara trevligt. Jag kräver min rätt till utbildning och arbete. Jag vill inget hellre än att dra mitt strå till stacken när det gäller Sveriges och min personliga ekonomiska utveckling.

Vem är då tillgänglighet till för kan man fråga sig. För alla? Jag önskar tillgänglighet i samhället för mig som doft- och kemikalieöverkänslig. Ingen ska väl behöva leva isolerad i sitt hem, och trots det bli sjuk av andras dofter?