Igår gjorde vi ytterligare ett besök på Sharpman. Den här gången var det jag, Dimma, mamma och Dynur. Vi var där för att prova en ny sadel till Dimma och kolla så att Dynurs sadel fortfarande var den bästa till honom.

Det blåste väldigt mycket, och det lät väldigt mycket i tältridhuset de har där. Till en början tyckte Dimma att det var lite läskigt, men hon lugnade sig väldigt fort och var sen precis som vanligt. Resultatet av sadelprovningen var att den sadeln jag har haft på Dimma fick stanna kvar på Sharpman, och en annan sadel fick följa med oss hem.

Den sadel jag har haft förut har legat bra på henne, men inte passat mig. Jag trivdes verkligen inte bra i den. På bilden nedanför syns den gamla sadeln, en Harry Dabbs dressyrsadel.

 

Nu har vi köpt en islandshästsadel. Jag har bytt mellan islandssadlar och dressyrsadlar flera gånger genom åren, och har haft svårt att bestämma mig för vad jag trivs bäst med. Har jag ridit i dressyrsadel har jag velat ha en islandssadel och tvärtom. Jag tror att den sadeln vi köpt nu kommer att passa mig väldigt bra. Det är en islandssadel, men den är utformad på ett sätt som jag tycker verkar väldigt lovande. Dimma verkade också trivas väldigt bra med den sadeln, och det är det viktigaste!