Nu är jag hemma igen! Resan hem har gått bra, och tåget var i tid. Sista halvan av resan hade jag och Maria en hel vagn för oss själva, så då kunde man (läs: jag) sitta lite galet, typ på flera säten eller på golvet.
Min snälla pappa hämtade mig vid tåget, eftersom man inte riktigt kan lita på att kollektivtrafiken ser till att jag tar mig hem.

Dagens dramatik blev istället när jag kom hem och såg att det var massa blinkande gula ljus och massa bilar och människor i närheten av huset jag bor i. Som jag förstod det var det en vattenläcka och de behövde tydligen stänga av vattnet för att laga det. Om vattnet är avstängt blir det lite svårt att duscha, och jag måste verkligen duscha när jag kommer hem från Kalmar. Annars kan jag inte vara här, eftersom mamma inte tål lukter och jag luktar väldigt mycket när jag varit borta.

Pappa gick direkt och frågade vad de höll på med och då höll de på att försöka stänga av vattnet, men de hade tydligen lite problem. Jag kastade mig in i duschen och fick hela tiden vara beredd på att vattnet skulle ta slut. Jag hade ju kunnat åka med och låna en dusch hemma hos pappa, men jag hade bråttom. Jag ville ju träffa Tiger och Turbo så fort som möjligt.

Det fanns faktiskt vatten kvar så länge jag behövde det, men jag hade ju inte tid att vänta på att vattnet skulle bli varmt, så jag fick börja med kallvatten.

Det var det faktiskt värt när jag sedan kunde gå ned och gosa med Tiger och Turbo.
Turbo har vuxit jättemycket på bara några dagar! Det där är inte samma lilla bäbishund som jag åkte ifrån för några dagar sedan! Det var ganska mycket tempo, men sen helt plötsligt så somnade han i mitt knä.

Jag känner att det inte blir något bra blogginlägg så här dags. Huvudet är inte riktigt med mig nu.
Jag är i alla fall hemma, och det känns riktigt bra!