Nu har vi varit på Stenholmen och ridit en jättebra lektion för Emma Möller Ljungqvist. Jag är så nöjd och belåten just nu.

Vi var lite sena iväg, så det är tur att vi har lättlastade hästar. Först följer Dynur med mamma in, utan någon tvekan alls. Jag brukar gå och sätt upp bommen bakom Dynur, sen lägger jag grimskaftet över Dimmas hals och så går hon in, så jag kan sätta bommen bakom och sen stänga luckan.

Idag fick jag och Dimma börja med lite fri uppvärmning i skritt och trav, och sedan lite galopp i varje varv. Sedan fortsatte vi med töltarbetet. Dimma är nyligen töltsatt, så därför återstår en hel del arbete med tölten.

Idag fick vi avancera från volten och ut på fyrkantspåret där vi fick göra lite ökningar. Inga fina ökningar, utan bara att hon skulle känna att hon faktiskt kan öka, och att hon får plats för sina rörelser. Det vi strävade efter idag var flytet.
De där bitarna där allt bara stämde, så kändes det helt fantastiskt! Vilken känsla! Vilken liten duktig häst! Sen gör det inget att det blir lite hopp och studs ibland, för när vi hittar flytet så kan man leva länge på den känslan.

Vi kom fram till att anledningen till att det blir hopp och studs är för att jag har en för ambitiös häst. Hon försöker lite mer än hon klarar av i nuläget. Hon behöver ha lite mer styrka innan hon är där, men det är på väg!

Vilken bra instruktör Emma är! Jag känner mig jättepeppad att jobba vidare med de övningar hon delade med sig av, och jag känner att jag faktiskt kan! Ibland kan jag känna efter en ridlektion att det är så mycket som inte finns på plats, och att det bara går dåligt, men idag känner jag mig peppad, jätteglad och faktiskt riktigt nöjd med mig själv. Jag märker ju att min häst gör fina framsteg, alltså borde det innebära att jag kan rida henne.