Vi har en liten parasit i vår hage.

Jag har kommit fram till att Dimma är en riktigt liten hjärtmask. Eller en ganska stor. Hon är ju trots allt över 140 cm i mankhöjd, och säkert längre än så, men ändå.

Här har ni lite fakta om de riktiga hjärtmaskarna. Jag tror inte att de är lika söta, faktiskt.

Dirofilaria immitis - heartworm
Hjärtmasken är en rundmask och den sprids genom myggbett (men jag lyckas inte hitta vilken sorts mygga det är). Dess vanligaste värd är hund, men den kan förekomma hos andra djurslag, och också hos människa, även om det är väldigt ovanligt. Egentligen är det inte hjärtat som är hjärtmaskens främsta uppehållsplats, utan den håller främst till i lungartärerna. Ibland händer det dock att vuxna hjärtmaskar migrerar till hjärtat.

Innan hjärtmaskarna blir vuxna och kan infektera värddjurets hjärta kommer de att genomgå flera livsstadier. För utvecklingen är de beroende av att ha myggan som mellanvärd, och utvecklingen är också temperaturberoende och kräver en temperatur på minst 27 grader Celsius i ca 2 veckor.

Efter att ha hamnat i sin värd kommer den omogna masken att stanna kvar under huden i närheten av myggbettet i 1-2 veckor innan den tar sig vidare till muskler i bröstkorg och mage.45-60 dagar efter infektionen kommer de att mogna till nästa stadie. 75-120 dagar efter infektionen kommer de att ta sig till lungartären genom att ta sig ut i blodbanan och ta sig igenom hjärtat. I lungarären kommer de sedan att växa under de kommande 3 till 4 månaderna. Honan blir ca 30 cm lång och hanen ca 23 cm lång.
(Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Dirofilaria_immitis)


Hur kommer det sig att jag jämför min häst med en sådan äcklig parasit?

När jag började rida Dimma var jag glad att jag hade möjligheten att rida, fast Fia först skulle få en lite längre vila, och sedan få bli mamma. Dimma var ju bara fyra år och ganska omogen, men det var trots allt en häst, och jag trivs ändå väldigt bra med att rida unghäst. Men Dimma var, och skulle inte vara något annat än, bara en häst att jobba med, ett tidsfördriv.

I takt med att vi jobbade tillsammans, så lärde jag känna Dimma mer och mer. En dag så insåg jag plötsligt att jag hade blivit riktigt förtjust i den där hästen. Det var då jag insåg det, Dimma är en hjärtmask!


Hon hade liksom nästlat sig in i hjärtat på mig, och jag var helt försvarslös. Det gick inte att försvara sig. Det fanns inget försvar mot den keliga, ambitiösa, duktiga, blonda och röda lilla unghästen.


Så Dimma som bara skulle vara ett tidsfördriv, har börjat betyda alldeles för mycket. Hon har blivit väldigt viktig för mig!