Att hitta en sadel kan vara jobbigt. Den ska passa hästen, den ska passa ryttaren och så ska den dessutom passa plånboken. När man väl har hittat sin sadel så rider man med den och är (förhoppningsvis) väldigt nöjd, och så går ett par år och så inser man att sadeln inte längre passar. Då är det dags att gå igenom sadelletandet igen.

Vad jag har märkt, så är det lätt att man bara tänker på att sadeln ska passa hästen, och glömmer bort att ryttaren också är en del i det hela. Passar inte sadeln ryttaren, så kommer det inte att bli bra i slutänden ändå.

Jag pratade med en vän för ett tag sedan, och hon sade till mig att när hon skulle köpa sadel till sin häst så hade sadelutprovaren sagt att hon var tvungen att offra sig för hästens skull och köpa en sadel som egentligen inte passade henne. I ett sådant fall tycker jag att man glömmer bort ryttaren.

Min erfarenhet är att när sadeln inte passar den ryttare som oftast rider hästen, så spelar det ingen roll hur bra sadeln i sig ligger på hästen.

Dimma med den dressyrsadel som inte passade mig

Vi hade en Harry Dabbs dressyrsadel som låg bra på Dimma. Problemet var bara att jag inte alls trivdes med sadeln. Dels fick jag ont i ryggen av den, vilket påverkar ridningen, men när jag försökte kompensera för att den tryckte mig framåt så hamnade jag på bakvalvet, och då fick Dimma alldeles för hårt tryck på bakre delen av ryggen. Alltså låg inte sadeln längre bra på henne och den såldes därför. Idag rider jag i en sadel som passar både mig och hästen, och det trivs vi med, båda två!