Då har Dimma varit med i sin första, men förhoppningsvis inte sista, A-final.

Vi var sju stycken som red, eftersom vi var två som låg på delad femteplats och en som red upp sig från B-finalen.

När jag började rida fram undrade jag vad som hade tagit åt min lilla snälla häst. Hon var halvgalen, och skulle bara springa runt i full fart. Sådan har hon inte varit sen i april, när hon klämde mitt ben. Hon lugnade ned sig efter en liten stund, och var inte alls sådan inne på banan.

I finalen rider man en gångart, sen får man poäng, sen rids nästa gångart och så får man poäng för den, osv. Det innebär att det blir lite vila mellan gångarterna. Dessutom hör man alla poängen. Jag och Dimma lyckades höja oss lite i varje gångart.

Efter finalen görs en utrustningskontroll på alla deltagare, en så kallad hovbeslagskontroll. Därefter väntar man med spänning på resultatet (fast den som har suttit och skrivit ned poängen vet ju vem som har vunnit, när man har ridit har man inte så bra koll). Jag trodde att vi hade ridit upp oss lite, och kanske skulle komma på fjärde plats. Så var det inte.

Vi slutade på en delad 2:a-plats med poängen 5,25.