Ibland funderar jag på om det är tur att det är så roligt att dansa, eller om det är synd att det är så roligt att dansa...

Att gå kurs är en sak. Där vet man att man hela tiden har någon att dansa med, eller om det är ojämn fördelning så får alla dansa lika mycket. Man behöver inte bjuda upp eller bli uppbjuden, och alla dansar med alla. Man vet att man får dansa med den/de som man upplever som roligare att dansa med, men det innebär ju också att man får dansa med den/de som man inte upplever är lika rolig att dansa med.

Ute på dans har jag ofta upplevt att det är ett överskott av tjejer, och jag kan inte alls vara säker på att få dansa. Jag insåg ganska tidigt att om jag vill dansa, så fick jag sluta vara en fegis och börja bjuda upp själv.

När jag ska ut och dansa så är jag alltid jättenervös. Ofta kan jag knappt äta innan.
Vad är jag nervös för? Det vet jag faktiskt inte, men jag tror att jag är nervös för att det inte ska bli roligt. Jag är nog rädd för att bli besviken om det inte är lika roligt som jag förväntat mig. Jag är nog också nervös för att inte få dansa, men det har ju att göra med att det inte blir roligt i så fall.

I början när jag åkte ut och dansade tyckte jag också att det var jättetråkigt när det var paus. Det är fortfarande lite tråkigt med paus, men då var det så jobbigt när jag inte kände någon utan stod helt själv i ett hörn och glodde. Nu är det ju oftast någon jag känner i alla fall.

Men sen är det ju det där jobbiga. Parfymer och lukter. Det är det som gör att jag ibland önskar att det inte vore så roligt att dansa.

Efter att ha varit ute och dansat så luktar jag väldigt mycket. Det innebär att kläderna måste dumpas ute, och Sannan måste saneras. Igår var det väldigt kallt ute!

Och sen saneringen. Det tar ett tag att duscha för att få bort alla lukter, eller rättare sagt, det tar ett tag att bli av med så mycket lukt som det bara går, för helt bra blir det aldrig. Det räcker inte heller att bara använda tvål och schampo, utan jag får ta till en del andra saker. Just nu involverar det bikarbonat, ättika, kaffesump, barnolja och ibland grovt havssalt. Hur låter det?

Ättikan använder jag framför allt till håret, men i början innan jag upptäckte kaffesump och bikarbonat hade jag det även på kroppen upprepade gånger, och jag kan tala om att huden inte är helt förtjust i det. Det är illa nog med den ättikan som droppar ned från håret.

Huden är ändå inte riktigt nöjd med behandlingen, och hur håret mår vill jag inte riktigt tänka på. Det verkar i alla fall vara så att bikarbonat gör det burrigt och strävt och ättika gör det mjukt. Och sen verkar det finnas hårstrån typ överallt.

Det tar tid, och är så omständigt, så jag frågar mig själv, Är det värt det?
Och ja, hittills är det värt det. Men det är då jag börjar fundera på om det är tur att det är så roligt att dansa, så att jag står ut med det, eller om det är synd att det är så roligt att dansa så att jag vill göra det.