Jag fick en bekräftelse idag att man ska tro på sin magkänsla. Man ska också lyssna på sina djur och försöka förstå vad de säger.

Den senaste veckan har jag upplevt att något inte varit som det ska med Dimma. I helgen blev jag helt övertygad om att hon hade något knas i munnen. Igår (måndag) ringdes ett samtal till Djurtandvårdskliniken i Söderköping, och turen var på Dimmas sida, för de hade ett återbud så att hon kunde få en tid redan idag. Vi skulle dessutom ändå åka dit idag, eftersom hunden skulle göra ett tandläkarbesök.

Egentligen var det några timmar mellan Dimmas och Tigers tider, men de lyckades pussla så att de hann med båda djuren efter varandra.

Hur var det nu i munnen på henne då?



Jo, mycket riktigt var det något som inte riktigt stod rätt till med Dimma. Sedan tidigare vet jag ju att hon har tendens till underbett, och därmed brukar ha lite underbettsslitning, och så även idag, men det fanns också en tand som var något överrörlig och så hade hon en liten foderinpackning.

Enligt dem var det inte så farligt, men tydligen tillräckligt mycket för att påverka Dimma. De sa att en häst skulle kunna fungera jättebra med de problemen, men Dimma verkar vara väldigt känslig och har ju faktiskt sagt till.
Det var inget jätteallvarligt idag, men det hade kunnat bli mycket värre om det inte åtgärdats i tid.

Min magkänsla var ju att Dimma visade att det var något som inte stod rätt till, och så var det ju faktiskt. Jag tror också att det visar att vi känner varandra ganska bra, Dimma och jag, eftersom jag direkt kände att det inte var som det skulle, trots att hon egentligen inte visat speciellt mycket.