Dynur använder tränset som jag köpte till mamma och honom när jag var i Stockholm. Det är storlek full, och ändå är det på gränsen till litet för Dynur. Konstigt.

Färgen är i alla fall fin, det är kul att ha något annat än svart, och det matchar hans sadel. Nu har han dessutom fått tyglar i samma färg som tränset, så nu ser det inte konstigt ut att använda det.

 

 

Dynur

If Wishes Were Horses

För ett tag sedan lyssnade jag på en låt med titeln "If Wishes Were Horses" (med spin doctors, men sen när jag sökte på spotify hittade jag flera låtar med den titeln).

 

Önskningar är inte hästar, men hästar är önskningar. I mitt fall är det önskningar som har slagit in, för i våran hage finns fyra fina hästar.

Dimma, mars -10

 

Önskningar kanske inte är hästar, men många av mina önskningar rör hästarna. Främst önskar jag att de ska må bra.

Dynur, vintern -10

 

Önskningar som rör hästarna slår dock inte alltid in. Jag kommer aldrig att glömma de hästar som inte längre finns med oss.

Snälla Ljómi

 

Om hästarna hade önskningar, vilket de kanske har, skulle de nog vara enklare än våra. Askur önskar sig nog att få äta!

Askur

Om önskningar var hästar, skulle hästarna alltid finns där hos oss.

Dynur och Fia i transporten, -10

 

Om önskningar var hästar, skulle lycka vara önskningar. Hästar är ju den största lyckan!

Fia och jag, hösten -09

Det är så mycket prat om miljöförstöring och klimatpåverkan överallt. Man får inte göra vissa saker och inte äta vissa saker för att det släpper ut alldeles för mycket koldioxid, men när det är dags att åka på semester då är det minsann inga problem att sätta sig på flyget som släpper ut koldioxid.

 

Vad är då anledningen till att jag skriver det här? Jo, jag läste ett pressmedelande om att Fritidsresor är det enda resebolaget som har kvar tågcharter i sommar. Det blir deras 5:e år. De kommer att ha två olika resmål att välja på, Bardolino och Garda, som båda ligger vid Gardasjön i norra Italien.

 

Fritidsresor beräknar att sälja 2500 tågcharterresor under 2011, och det får mig att undra hur stor andel det är av alla charterresor som säljs varje år.

Här finner ni pressmeddelandet från fritidsresor.

 

Del av strandpromenaden i Garda

Den 13 augusti publicerades en artikel på bortabra.se, en resetidning på nätet. Artikeln har rubriken: "Tvärstopp för tågchartern" och där skriver man att tågchartern sjunger på sista versen. Artikeln hittar ni här.

Anledningen som anges till att tågcharten inte har blivit så populär är att det tar så lång tid att nå sitt resmål. Man får räkna med en resa som är minst ett dygn lång, kanske längre beroende på startpunkten. Man menar på att idag finns det lågrisflyg som är billigare och går fortare. När man sen planerar sin semester, då tänker man minsann inte på koldioxidutsläpp och klimatpåverkan.

 

Vad man glömmer är att resan blir en del av upplevelsen. Man kliver inte på ett flygplan på en flygplats här hemmavid och kliver av på en flygplats framme på destinationen. Istället kliver man på ett tåg och kan följa landskapets förändringar från start till mål (okej, man sover en natt ombord på tåget också). Man får se så otroligt mycket mer än bara den destination man väljer att åka till.

 

Dessutom är det ganska mysigt att åka tåg, och man får tid att ta det lugnt och umgås med varandra.

 

Utsikt genom tågfönstret någonstans mellan München och Verona

 

Jag vill slå ett slag för tågchartern. Det är en upplevelse!

 

Tågvärd (jag) vid Bundestag i Berlin

Här kommer ett par bilder som jag tog i början av maj förra året, när flickorna låg och solade i hagen. Även om det inte känns så nu, när man tittar ut genom fönstret och ser att snön öser ned, så är det faktiskt inte långt kvar till våren. Vi går ju faktiskt mot ljusare tider!

Kan ni gissa vilken rödtott som är Fia, och vilken Rödtott som är Dimma?

 

Idag tycker jag faktiskt att jag har varit ganska duktig.

I förmiddags tittade och lyssnade jag på en föreläsning. Jag hade fått för mig att den började klockan 10, men jag råkade sätta mig vid datorn strax innan 9 och när mina kurskamrater frågade om jag hade blivit insläppt på föreläsningen än, så insåg jag att jag hade tagit fel på tiden. Vilken tur att jag ändå var vid datorn då, så att jag kunde se föreläsningen.

Efter det åt jag lunch och tog en liten promenad med Tigerhunden, innan det var dags för mig att sätta mig vid datorn och läsa vetenskapliga artiklar om behandling av magsår och andra magproblem orsakade av NSAID-preparat (t.ex. naproxen och diklofenak). Jag och Lina råkade visst välja ämnet med 7 artiklar. Jag läste 3 igår och resterande 4 idag.

Därefter lagade jag mat till mig och mamma, och idag blev det panerade risbollar med ostfylld oxfilé (utan ost till mig) och en grönsallad. Jag vet att risbollar låter konstigt, men det var jättegott! Jag hade tänkt göra efterrätt också, men vi blev så mätta, så det blev ingen sådan.

Innan dagen är slut ska jag också lägga ihop en tårta till imorgon. Åsa kommer och fikar med oss imorgon eftermiddag, så då måste vi ha en tårta.

En bild på min och Linas fina destillationsanordning under en laboration i Organisk Kemi.

 

Idag har Dimma och jag varit på Stenholmen och ridit lektion för Emma Möller Ljungqvist. Det var jättelänge sedan jag red för Emma sist, så det var jätteroligt att göra det nu.

För er som inte vet det så är Stenholmen ett stort islandshästcenter utanför Linköping. Där anordnas det mesta som har med islandshästar att göra. Det är också där min lokalklubb Framtid brukar ha sina tävlingar. Har man åkt E4 förbi Linköping, så har man säkerligen sett Stenholmen, men det är inte säkert att man har lagt märke till det.

Dimma skötte sig bra idag, men hon kändes lite trött. Jag funderar på om det beror på att hon har börjat fälla nu. De brukar ju bli lite slöa i pälsbytet. Hon ska få B-vitamin ett tag nu så får vi se om det blir någon skillnad.

Lilla fröken fick syn på något jättefarligt i ridhuset. Det fanns en spegel, och den tänkte anfalla Dimma och äta upp henne! Det tog ett tag innan hon upptäckte spegeln, men när hon väl hade gjort det så gick det inte att gå i den delen av ridhuset på volt i det varvet hon gick mot spegeln. Det var nog det läskigaste hon har varit med om.

Så härligt det var att rida i ett ridhus, och inte behöva oroa sig för underlaget, utan kunna rida som man vill.
När det är vår på riktigt sedan ska vi åka och rida på ovalbanan. Om Dimma ska göra tävlingsdebut i vår så blir det förmodligen på Stenholmens ovalbana, och då känns det ju lite bra att hon har varit där.

Min första egna häst var en liten Welsh Mountain som hette Ronja Rövardotter. Hon var en liten B-ponny, bara 109,5 cm hög. Hon var ganska duktig på att hoppa, men det var ganska stor skillnad i storlek på lilla Ronja och på B-ponnyerna som var närmare 130 cm höga.

Ronja var väldigt pigg, och hade ganska mycket egen vilja, och kunde hitta på en del bus. Framförallt kunde hon kasta sig åt sidan när vi galopperade i skogen.  Annars tror jag att Ronja var en bra förstaponny. Hon var mångsidig, och under de år jag hade henne hade vi mycket roligt ihop, men också en del tuffa stunder.

Idag skulle min älskade lilla hund ha fyllt åtta år. Tyvärr blev hon inte ens fyra år gammal...

 

Timjan är född här hemma hos oss. Vi hade både hennes mamma och hennes pappa, och hon blev väldigt lik sin pappa Ruben till utseendet, fast hon var så feminin och Ruben var så maskulin. Från början var det meningen att Timjan skulle säljas, men jag blev så otroligt ledsen då, så hon fick stanna om jag lovade att ta hand om henne.

 

Timjan blev min hund och vi gjorde mycket roligt tillsammans och jag tyckte otroligt mycket om min lilla hund. Trots att hon var Jack Russell, så var hon inte så terrieraktig till sättet vilket passade mig mycket bra.

 

På senvåren när Timjan var tre år gammal blev hon sjuk. Till en början trodde veterinärerna att hon hade en generell muskelinflammation och hon medicinerades mot det. När de bedömde att hon var bättre fick vi gå till en fysioterapeut och fick råd om hur hon skulle tränas igång igen. Tyvärr fungerade det inte, och den sommaren blev hon akut dålig och svullnade i hela kroppen. De tog prover, men hittade inte vad som var fel. Hon fick kortison och antibiotika, men det hjälpte inte. Hon hade ont i hela kroppen, man kunde knappt ta i henne och om någon av de andra hundarna nuddade vid henne så skrek hon rakt ut. Hon ville inte vara ensam och gick efter mig som en skugga. Veterinärerna gav oss inte mycket hopp, så den 20 juli 2006 fick Timjan somna in i min famn.

 

Älskade, saknade lilla hund!

Jag vill bara passa på att säga ett stort tack till alla som gratulerade mig på min födelsedag igår.

Jag hade en riktigt trevlig dag, tillsammans med familj och vänner.

Sanna

Den 5:e februari, år 1991 föddes en liten (nåja, ganska stor har jag fått höra) flicka. Hon fick namnet Sanna. Idag, den 5:e februari, år 2011 fyller Sanna 20 år.


Två av mina presenter har jag redan hunnit prova. Den ena för att jag var tvungen att byta den om den inte passade (vilket den inte gjorde heller) och den andra för att jag fick uppmaning om att börja använda den. Så vad var det då för presenter?

Jag insåg att jag hade haft min gamla hjälm väldigt många år, och mamma undrade då om jag ville ha en ny i födelsedagspresent. Hittills är jag nöjd med hjälmen och tycker att den är helt okej.

 

 

Det här var den present jag var tvungen att prova så den passade, och den första gjorde ju inte det. Jag har fått gå ned i storlek och ta den kortaste modellen för att västen inte ska vara för lång för mig. Jag hade problem med att min gamla väst krockade med bakvalvet på Harry Dabbs' sadeln, men nu har jag ju inte det problemet längre. Det kan nog ändå vara bra med en ny väst, eftersom jag haft den gamla i väldigt många år.

Jag använder säkerhetsväst när jag rider i skogen. Gör jag inte det, så får jag inte rida hästen för hästägaren (mamma).

 

GOD NATT!

 

Min nya krokodilpyjamas. Visst är den fin?

 

 

Nu har jag inte jättemånga timmar kvar som tonåring. Den här dagen har gått, den också. Jag har ridit min lilla Dimmahäst, som inte alls tyckte att det var roligt att bara skritta. Utöver det så har jag lagt ihop tårtorna till imorgon och städat mina rum. Nu är det nästan klart, men innan jag gör helt klart så måste jag se på tv. Det är ju på spåret ikväll.

Hoppas att ni har haft en trevlig fredag, och att helgen blir bra!

Igår gjorde vi ytterligare ett besök på Sharpman. Den här gången var det jag, Dimma, mamma och Dynur. Vi var där för att prova en ny sadel till Dimma och kolla så att Dynurs sadel fortfarande var den bästa till honom.

Det blåste väldigt mycket, och det lät väldigt mycket i tältridhuset de har där. Till en början tyckte Dimma att det var lite läskigt, men hon lugnade sig väldigt fort och var sen precis som vanligt. Resultatet av sadelprovningen var att den sadeln jag har haft på Dimma fick stanna kvar på Sharpman, och en annan sadel fick följa med oss hem.

Den sadel jag har haft förut har legat bra på henne, men inte passat mig. Jag trivdes verkligen inte bra i den. På bilden nedanför syns den gamla sadeln, en Harry Dabbs dressyrsadel.

 

Nu har vi köpt en islandshästsadel. Jag har bytt mellan islandssadlar och dressyrsadlar flera gånger genom åren, och har haft svårt att bestämma mig för vad jag trivs bäst med. Har jag ridit i dressyrsadel har jag velat ha en islandssadel och tvärtom. Jag tror att den sadeln vi köpt nu kommer att passa mig väldigt bra. Det är en islandssadel, men den är utformad på ett sätt som jag tycker verkar väldigt lovande. Dimma verkade också trivas väldigt bra med den sadeln, och det är det viktigaste!

Det är någon här hemma som har vant sig vid att ha ett litet "kryp" i huset. Från att inte ens ha fått titta på Tiger, så får lille Turbo nu leka med Tiger, bita i Tiger, hänga i Tigers päls och använda Tiger som huvudkudde.

 

Det är ganska mycket lek här hemma nu, och det är inte bara Turbo som tar initiativ, utan Tiger också. Så härligt att mina favorithundpojkar är vänner nu! Tiger tycker nog att det är ganska bra med en lillebror. Han är nog lite rolig trots allt.

 

Men skam den som ger sig. Om man bara sträcker lite till på den lilla Turbokroppen, så är inte leksaken så långt borta! Med lite mer övning så kommer Turbo snart att nå sin leksak.

 

 

Och mycket riktigt, gången efter när Turbo var ute i trädgården, så lyckades han faktiskt plocka ned leksaken och leka med den. Men då var inte kameran med ut.

Jag har inte bloggat på ett tag, jag vet. Jag tappar inspirationen ibland och vet inte vad jag ska skriva om. Då känns det bättre att låta bli att skriva än att bara skriva något intetsägande bara för skrivandets skull.

Igår tränade jag och Dimma för Anna. Jag var lite rädd att jag skulle få mycket kritik för min sits, eftersom det är nästan ett halvår sedan jag red för Anna. Därför var jag jätteförvånad när jag bara fick ett par sitstips.
Dimma skötte sig jättefint. Hon är allt ett litet fynd, den där Dimman. Jag blir mer och mer förtjust i henne. Hon är ganska olik alla andra hästar jag har haft, men vi fungerar ändå bra ihop.
Min lilla bäbishäst börjar bli stor!

Den här dagen har spenderats utan ridning, men med föreläsning, städning, hästpromenad, affärsbesök och bakning. Morgondagen blir nog något liknande, men med ridning. Jag måste se till att hinna baka tårtbottnar! Det är viktigt ju.

Den här helgen har jag jobbat fast det egentligen inte var min helg. Min kollega S var snäll och bytte helg med mig, eftersom jag fyller 20 år nästa lördag, då jag egentligen skulle ha jobbat.

Jag tror att det börjar bli något allvarligt fel på mig. När jag kör till jobbet så lyssnar jag gärna på musik eller radio, och de senaste veckorna så har jag frivilligt valt att lyssna på antingen P2 eller P4! PÅ väg till jobbet på lördagar blir det antingen Ring så spelar vi på P4, eller om det är någon bra klassisk musik på P2 så kan det bli det. På söndagar väljer jag mellan P2 och Svensktoppen.

På väg hem från jobbet blir det också P2 om det är någon bra klassisk musik, men det har blivit en del P4 den senaste tiden, och då är det sportextra.

Som sagt... Det är något fel på mig!

Det låg en trött liten kille och sov i soffan härom kvällen. Hur söt får man vara egentligen?

 

-Jag är också söt, säger Tiger, som tycker att det har varit alldeles för mycket tjat om den där lilla valpen.

Det är bäst att jag lägger in en bild på Tiger också.

Jag satt och tittade igenom bilderna i min mobiltelefon förut och hittade några bilder från förra våren.
Bilderna är tagna på Oknö, som ligger utanför Mönsterås i Småland. Där har jag tillbringat många härliga dagar i mitt liv!

Just det här tillfället då jag besökte Oknö var i maj förra året. Jag, mamma och hundarna var där i samband med att jag skulle skriva en tenta.

För att vara tagna med mobilkamera så tycker jag faktiskt att bilderna är riktigt bra.