Dimma är en liten gris. En kelgris!

Jag har en otroligt gosig liten Dimmahäst. När man kommer ut i hagen vill lilla Dimma gosa, om inte någon av de andra hästarna är för nära och kör bort henne.

När jag borstar Dimmas framben brukar det dyka upp en mule i ansiktshöjd på mig och vilja gosa. Ofta mular hon runt i mitt hår, i min nacke och i mitt ansikte. Ofta pussas hon också.

Mammas kompis brukar säga att tycker att Dimma är en riktig lite fröken och att hon vill ta hem henne till sig och så ska de sitta bredvid varandra i soffan och äta chokladpraliner.

KRAM!

PUSS!

Jag hittade en artikel på Ridsports hemsida där det står att hingsten Orri frá Thúfu fyller 25 år i år. Orri är en mycket välanvänd hingst. Det finns enligt artikeln 1157 registrerade avkommor efter Orri, och 485 av dessa är bedömda.

Tre av våra hästar har Orri som farfar. Det är Fia, Dimma och Dynur.

Jag förstår att man vill använda en fin häst i avel, speciellt om man är nöjd med avkommorna. Men 1157 avkommor efter samma hingst låter väldigt mycket i min värld.

Artikeln i sin helhet hittar ni här.

Den är i alla fall garanterat tyst och snäll. Klagade inte över att behöva ha bältet på sig, och klagade inte på bilkörningen. Den blev inte åksjuk, och behövde inte stanna och rastas eller sträcka på benen.

Jag tror helt enkelt att det var en riktigt bra passagerare!

 

... den 28 januari har vi haft den här lille filuren i 6 år!

ASKUR FRÅN ISBERGA

Askur kom alltså till oss den 28 januari 2005, och om jag inte minns helt fel så var det en fredag. Då var han 6 år gammal och inte töltsatt. Genom åren har vi hittat på mycket roligt tillsammans med Askur.

 

Askur och jag har tävlat en del islandshästtävlingar, bara i lättklass, men jag tror att vi har gått till final varje gång. Vi har också ridit vanlig ponnydressyr. Visserligen bara en Clear Round, men med mycket bra resultat och fina kommentarer. Det var första gången Askur var i ett ridhus, så han var lite spänd.

 

Att hoppa är något som Askur älskar att göra. Han är ganska duktig. Givetvis inte om man jämför med en ponny i hans storlek, men för att vara en kraftig islänning så är han duktig.

 

Efter det var Askur mammas häst ett tag, men nu har har han det bra som skogsmulle tillsammans med mammas man, Nisse.


Askur är en matglad och gosig häst. Smart är han också. Jag tror att han är den smartaste hästen jag har träffat. Fast han vill ju inte alltid använda sin intelligens till det vi vill att han ska.

Askur är ju dessutom östgöte, född några mil härifrån.

Jag tror att jag har haft besöksrekord på min blogg igår och idag. Jätteroligt! Fortsätt gärna att läsa, och säg till om det är något ni speciellt ni vill läsa om.

På en hundpromenad igår gick vi till den gamla delen av samhället jag bor i, och där finns en liten bro över ån. Från början var det här staden uppstod, eftersom det fanns ett vadställe över den då stora ån. Staden, som idag inte är speciellt betydelsefull var då en stor och viktig stad i det medeltida Sverige.

 

Tillbaka till min hundpromenad. När jag tittade på alla änder var det en fågel som var annorlunda jämfört med de andra. Den var lite större och vit. Jag vet inte om den syns på bilden om man inte vet vilken det är.

 

Den lilla bron som går över ån byggdes för några år sedan över en befintlig övergång. Vi har alltid kallat det för spången, men nu är det som sagt mer en bro. Den är högre upp och längre än den gamla övergången och det är tur att de byggde den eftersom det ofta var översvämmat där. Hade de inte byggt den bron hade man inte kunnat gå över spången nu, för trots att det är vinter och fruset så är den gamla gångdelen översvämmad.

 

Här ser man den nya bron som är ovanpå de små vattenfallen, men också hur vattnet rinner "bredvid ån" (närmast kameran)

 

Den här bilden visar sidan av ån. Det som förut var närmast kameran. Det ska inte vara något vattenfall där, utan det är "väggen" mot ån.

 

Det är lite svårt att förklara med bilderna, men ån gör i alla fall skäl för sitt namn, Skenaån.

 

Inuti det stora gröna kuvertet hittade jag:

 

Lina hittade en annons på hästnet i förrgår och visade den för mig. Det tog inte lång tid innan jag hade bestämt mig för att jag ville köpa det.  Jag fick sms om att säljaren skickade iväg det igår, och idag fanns det alltså i min brevlåda.

Jag vet att jag är lite nördig, men det är helt enkelt sådan jag är :P.

Idag är det en fantastisk dag. I alla fall hittills.

Visst är det lite kallt, och lite dåligt underlag, men solen lyser från en klarblå himmel och gör att allting känns lite lättare. Jag har precis kommit hem från stallet. Idag har jag ridit Dimma en sväng i skogen tillsammans med mamma och Dynur.

Finns det något bättre än att känna hur glädjen, lyckan och skrattet bara bubblar i en, för att allt känns så bra?
Jag hade ingen aning om att jag och Dimma skulle komma så bra överens, som vi faktiskt gör. Jag hade ingen aning om att hon skulle bli en så fantastiskt rolig ridhäst. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli så förtjust i henne.  Men så är det.

Nu hopps jag att glädjen och lyckan stannar hos mig resten av dagen.

Med en liten valp i huset blir det mycket full fart och mycket bus.

Full fart framåt!

Bus med Philippa

 

Men att ha en valp i huset kan också innebära otroligt mysiga stunder, då man bara sitter med en liten trött valp i knät och har det bra.

 

Trött Turbo

 

Det kan också vara jobbiga stunder, när man står ute i trädgården med för lite kläder på sig och fryser och vill gå in igen, men måste vänta på valpen.

Liten Turbokille

 

Det kan också vara lite jobbigt när valpen tuggar på saker som den inte alls ska tugga på.

Jag tror inte att jag behöver leta efter något fint mönstrat fleecetyg, som jag kan ha till att sy ett täcke åt Dimma. Hon har spånat lite på sitt eget mönster, och kommit fram till att hon tycker att det är det snyggaste!

Dynur är född 2005, och vi har haft honom sen augusti 2009. Det är mammas häst, eller som hon brukar säga, hennes drömprins. Min pappa som äger stallet där vi har hästarna brukar kalla Dynur för Beatles. Kan det bero på frisyren?

Dynur är stor, självsäker och ledaren i hagen.
I februari förra året råkade han ut för en olycka. Han fastnade i staketet och skar av en böjsena. Efter operation, vila och försiktig igångträning är han nu igång igen.

Han är en trevlig ridhäst, men har inte riktigt tölten på plats ännu. Han har haft lite svårt med den, vilket antagligen försvårades ytterligare av skadan, men nu har han börjat tölta så smått. Grundgångarterna är bra, och hans galopp är väldigt mysig!

Vår lille Turbo är nu 10 veckor gammal. Han blev det igår. Det är lite konstigt att vi bara har haft honom i en och en halv vecka, för det känns som han har varit här längre än så!

 

Tiger är fortfarande inte helt säker på hur bra det egentligen är att ha fått en lillebror. Han tolererar Turbo, men om den lille kommer för nära så blir Tiger lite sur. Men valpen får komma närmare och närmare. Häromdagen satte jag mig på golvet och då kom Tiger och lade sig framför mig. När Turbo kom och ville vara med så flyttade sig Tiger, så att han hela tiden låg mellan Turbo och mig, och när Turbo slängde sig ned på golvet och ålade framför Tiger, så var det ändå ganska okej. Turbo fick till och med tugga lite på Tigers bakben.

"Snälla Tiger, lek med mig!!!"

 

Min ena storasyster var här med sin hund Philippa häromdagen, och hon var helt galen i Turbo. De lekte tillsammans i trädgården, och när vi sedan bestämde att Turbo hade lekt färdigt och lyfte upp honom, så blev Philippa helt galen och hoppade efter honom och ville leka mer!

Jag ber om ursäkt för mina dåliga mobilbilder, men jag har upptäckt hur skönt det är med en mobiltelefon och en dator som kan kommunicera via blåtand. Så skönt att slippa sladdar!

 

Jag hann med en stund med Dimma innan jobbet idag. Jag insåg att det är alldeles för länge sedan jag red henne. Efter koliken fick hon bara gå promenad några dagar, och sen har hon blivit longerad, men idag fick det bli ridning. Underlaget var väl inte det bästa, men det gick hyfsat att rida på det.

Den hästen upphör aldrig att förvåna mig! Vilka framsteg hon gör!
Idag trodde jag att vi skulle få gå tillbaka en bit i töltträningen, men hon började direkt där hon slutade förra gången, med att ge efter i nacken. Det ska nog bli en riktigt liten töltare av den där Dimman!
Det roliga är ju att hennes skritt, trav och galopp också är bra. Skönt med en häst med (förhoppningsvis) fyra jämna gångarter.

På jobbet i helgen har det var riktigt skönt att kunna släppa alla tankar på skolan, och faktiskt lära mig en hel del saker som jag har nytta av. Idag har jag dock mest städat. Det blir ju ganska dammigt i hyllorna. Det tar längre tid än man tror att plocka bort alla saker från en hylla, damma och sedan ställa tillbaka allting.

Nu väntar en ny vecka, som antagligen blir fylld med skola, hästar och hundar. Dessutom borde jag börja baka också. Det är ju mindre än två veckor kvar nu...

Våran lilla valp tycker inte alltid att han behöver äta upp sin mat, utan han lämnar kvar en del i matskålen och går och tigger Tigers mat istället. Tiger i sin tur har börjat äta upp sin mat igen, nu sen valpen kom, men skulle hellre äta valpmaten.

Om Turbos mat som är kvar i matskålen hälls ut på golvet, så har han ingenting emot att äta upp den. Det är bara om den är i matskålen som han lämnar den.

 

Jag förstår inte varför maten blir godare när den ligger på golvet, jämfört med om den ligger i matskålen, men så är det tydligen.

Idag har jag jobbat. Det var skönt att vara på jobbet idag utan att tänka något på skolarbete. Dessutom har jag lärt mig mer idag än vad jag lärde mig på en föreläsning i förra kursen!

Innan jag åkte hem passade jag på att handla lite, och dagens inköp var något som verkligen är "Sannigt".

 

Jag menar, vad är mer typiskt Sanna, än tandborstar (många gröna!) och tandkräm?

En människa är av arten Homo Sapiens. Namnet har vi fått från Carl Linné, år 1758. Enligt engelska Wikipedia är Homo Sapiens latin för "wise man" eller "knowing man". Det innebär alltså att människosläktet på svenska skulle benämnas som vis man, eller vetande man. Jag har också sett översättningar där man översatt det till tänkande man, förståndig människa och modern människa.

Man har alltså satt ordet man till människa, och visar även där att man är detsamma som människa.

Ur det svenska språket (och även det engelska språket) kan man sedan hitta flera exempel. För att beskriva någon av denna art kallar man den för MÄNniska, eller på engelska huMAN. Man säger att MAN gör olika saker, osv.

Av detta kan man då dra slutsatsen att männen, och den manliga arvsmassan skulle vara det mest förekommande här i världen. Men är det verkligen så det är?

Om man tittar på människans kromosomuppsättning så är det så att kvinnor har två stycken X-kromosomer. Därför tycker jag att man skulle kunna säga att det är "de kvinnliga kromosomerna".

Hur ser det då ut för männen? Jo, de har en Y-kromosom, men även en X-kromosom som ju är den "kvinnliga kromosomen".

Vilken slutsats vill då jag dra av det hela? Jo, om det på jorden finns hälften kvinnor och hälften män, så är det 3/4 som är kvinnor.

Det borde vara så att om något av könen ska vara synonymt med beskrivningen för hela arten, så skulle det vara det kvinnliga könet. Vi är ju trots allt i majoritet.

Nu ska jag för en gångs skull inte klaga på min utbildning, utan istället säga något positivt.

Det positiva heter Sven, och är en av våra föreläsare. Väldigt kompentent och verkar verkligen kunna det han föreläser om. Till på köpet är han pedagogisk och har väldigt bra power points till sina föreläsningar. Man förstår vad Sven säger! Dessutom verkar han kunna hantera inspelningen av föreläsningarna väldigt bra, och om man missar föreläsningen live, så finns föreläsningarna upplagda i inspelat format väldigt snart efteråt. Toppen ju!

Ytterligare något bra med Sven är att vi får bra instuderingsuppgifter från honom, och att han gör relevanta tentafrågor.

Det är faktiskt så att jag står ut med att kursen inte är färdigplanerad ännu, fast den redan har börjat, bara för att jag vet att det kommer att vara kompetenta föreläsare i den. Förutom Sven, så är det en Susanne som vi tidigare haft, och som är jättebra, och sen har vi dessutom ytterligare en föreläsare vi tidigare stiftat bekantskap med.

Jag gör mitt bästa för att glömma bort att kursen ifråga består av en delkurs till, som förmodligen inte passar mig lika bra. Det får jag glömma nu, för nu ska jag vara positiv.

Fler föreläsare som Sven till distansstudenterna!

Trots att jag har en hel övervåning för mig själv, så har jag ändå valt att bo i en garderob. Eller, ska jag vara ärlig är det bara sängen som bor i en garderob, övriga ägodelar har jag i rummet utanför.

Jag tycker om min sovgarderob, som är precis lagom stor för en säng. Det är typ det enda som får plats där inne, men det räcker ju faktiskt.

Jag är inte den första som har det som sovrum, utan min storasyster som hade det här rummet för många år sedan var den som började med att bo i garderoben. Hon målade då väggarna där inne blå, med stjärnor och en måne.

Nu är jag hemma igen! Resan hem har gått bra, och tåget var i tid. Sista halvan av resan hade jag och Maria en hel vagn för oss själva, så då kunde man (läs: jag) sitta lite galet, typ på flera säten eller på golvet.
Min snälla pappa hämtade mig vid tåget, eftersom man inte riktigt kan lita på att kollektivtrafiken ser till att jag tar mig hem.

Dagens dramatik blev istället när jag kom hem och såg att det var massa blinkande gula ljus och massa bilar och människor i närheten av huset jag bor i. Som jag förstod det var det en vattenläcka och de behövde tydligen stänga av vattnet för att laga det. Om vattnet är avstängt blir det lite svårt att duscha, och jag måste verkligen duscha när jag kommer hem från Kalmar. Annars kan jag inte vara här, eftersom mamma inte tål lukter och jag luktar väldigt mycket när jag varit borta.

Pappa gick direkt och frågade vad de höll på med och då höll de på att försöka stänga av vattnet, men de hade tydligen lite problem. Jag kastade mig in i duschen och fick hela tiden vara beredd på att vattnet skulle ta slut. Jag hade ju kunnat åka med och låna en dusch hemma hos pappa, men jag hade bråttom. Jag ville ju träffa Tiger och Turbo så fort som möjligt.

Det fanns faktiskt vatten kvar så länge jag behövde det, men jag hade ju inte tid att vänta på att vattnet skulle bli varmt, så jag fick börja med kallvatten.

Det var det faktiskt värt när jag sedan kunde gå ned och gosa med Tiger och Turbo.
Turbo har vuxit jättemycket på bara några dagar! Det där är inte samma lilla bäbishund som jag åkte ifrån för några dagar sedan! Det var ganska mycket tempo, men sen helt plötsligt så somnade han i mitt knä.

Jag känner att det inte blir något bra blogginlägg så här dags. Huvudet är inte riktigt med mig nu.
Jag är i alla fall hemma, och det känns riktigt bra!