Ibland är det märkligt hur saker blir. Nu menar jag inte stora, livsförändrande händelser, utan mer småsaker som kan ske i vardagen, och mer specifikt när man möter någon man känner.

Vad är det som gör att just vi är på samma ställe samtidigt? Att våra vägar med helt olika startpunkter och helt olika destinationer korsas vid just exakt det tillfället. Hade någon av oss bara varit lite senare, eller lite tidigare så hade mötet aldrig skett. Det får mig också att tänka på hur många möten vi precis missar, utan att veta om det.

Ibland får man veta om nästanmöten i efterhand. Man kanske pratar med någon och konstaterar att man varit på samma ställe, men med en liten tidsförskjutning. Eller att man vid samma tidpunkt befunnit sig bara en liten bit ifrån varandra.

Jag vet om ett sådant nästanmöte som hade kunnat vara ett möte, om jag bara hade varit kanske 20 minuter senare. Jag befann mig på tågstationen i Verona (Italien) och skulle med tåget till Venedig. Jag köpte lite mat på stationen och gick sedan iväg till mitt tåg. Några veckor senare pratar min mor i telefonen med sin vän i Skåne, som talar om att hon och hennes man har varit i Verona. De hade också åkt tåg därifrån, och hade alltså varit på stationen 20 minuter senare än jag. Undrar vad de hade sagt om vi hade mött varandra där!

Men nu var det ju inte nästanmöten jag funderade på egentligen, utan just de där tillfällena då vi faktiskt befinner oss på samma plats vid samma tidpunkt. Så märkligt det kan kännas!

Anledningen till denna tanke har att göra med att jag idag har sprungit på två personer som jag känner. Helt utan att veta att de skulle befinna sig på den platsen vid det tillfället.

Jag tänkte göra ett tidsinställt inlägg till imorgon, men tyvärr verkar det inte fungera, så det kommer här istället. Vi kan ju låtsas att det publiceras imorgon, tisdag, vid 10-tiden.

Då sitter jag förmodligen på tåget ned till Kalmar, och gör jag inte det så är det något som inte har gått enligt planerna.

Jag ska åka ned till skolan och ha ett möte med min exjobbshandledare. Jag hoppas på att det ska gå bra och vara givande.

Efter mötet ska jag bege mig hem till min bror, svägerska och brorsdotter. Jag kan tänka mig att lilla Astrid har hunnit växa en hel del sedan jag träffade henne förra gången!

Hemresa blir imorgon, onsdag.

Sitter och pluggar och lyssnar på bra musik. Helt plötsligt börjar en väldigt passande låt: I'm going slightly mad!

Så här såg han ut för ett år sedan, lilla Turbo.
Bilden är bloggad 2011-01-29.

 

 

Så här ser han ut idag (eller i julas):
Det är Turbo som sitter i mitten, Turtle till vänster och Tiger till höger.

 

Idag blev det en spontanutflykt, och jag har i princip just kommit hem. Vi blev lite senare hem eftersom vi blev stående i typ en halvtimme då det hade hänt en olycka.

Imorgon ska jag jobba igen. Hoppar in för en kollega som behövde vara ledig.

Planerna för mitt liv ser annars ut så här de kommande dagarna:
Söndag och måndag ska ägnas åt plugg, och på tisdag ska jag åka ned till Kalmar för att ha ett möte med min handledare (för exjobbet). Jag passar på att hälsa på min bror med familj och åker hem från Kalmar på onsdag. På måndag kväll tror jag dessutom att det är dags för buggkurs igen, och på torsdag buggträning.

Jag har sagt det många gånger, men livet är verkligen som en sinuskurva. Eller en och en, det går upp och ned hela tiden, och antagligen kommer det att hålla på så hela livet.

Jag har haft en period då sinuskurvan har befunnit sig på minus och det har inte alls känts bra, men nu känns det som att det vänder och klättrar uppåt igen.

Men, nu är det sovdags.

Även obstinata känguruer behöver sova

På insidan av min badrumsdörr har det i nästan tre år hängt en lapp med en påminnelse till mig själv. Efter hand har det jag fyllt på med fler påminnelser till mig själv, men den senaste är nog ca 2,5 år gammal.

Av någon anledning har den lappen fått hänga kvar där, men förra veckan så bestämde jag mig för att ta bort den.

När jag såg den varje dag så tänkte jag inte på hur länge det var som den hade hängt där, men nu tänker jag att tre år är ett tag. De sakerna som jag påminner mig själv om känns som att jag gjorde så nyligen, men det är ändå så pass lång tid sedan.

Nu tycker jag att det är konstigt att inte längre bli påmind om saker som var aktuella för tre år sedan. Men snart har det gått tre år till. Och det är ju inget konstigt med det, utan det är ju bara så det är!

Det värsta med att öppna jobbet är att jag är så rädd för att försova mig, så att jag sover dåligt natten innan.

Jag menar, det är ju aldrig bra att komma för sent till jobbet, men på dagen så gör det ju lite mindre. Det är redan folk där och så. Om jag försover mig när det är jag som ska öppna så blir det lite jobbigt för den som kommer och ska börja jobba vid öppningstid. Jag tror inte ens att alla kan öppna...

Annars har jag inte så mycket emot att jobba morgon, även om det kan bli lite segt en söndag.

Idag har jag gjort något så roligt som att gå på danskurs. Inte buggkurs som vanligt, utan idag var det kurs i West Coast Swing.

Jag ser verkligen fram emot att lära mig mer WCS, för jag tyckte att det verkade väldigt roligt!


Här är ett litet filmklipp med WCS:

Jag har alltid låtit bli att baka bröd som det ska vara yoghurt i, eftersom jag tänkt att det blir väldigt konstigt med havre- eller sojayoghurt, och att det inte blir riktigt rätt att byta ut det mot havremjölk heller.

Idag bestämde jag mig för att prova, och tänkte att Carlshamns naturella soygurt var ett bra alternativ att börja med, och det blev faktiskt riktigt bra. Nu vet jag ju inte hur det hade blivit med vanlig yoghurt, men det blev inte alls äckligt eller konstigt med sojayoghurten. Jag såg sedan efteråt att det stod på förpackningen att den gick att ha till all sorts matlagning.

Och brödet, det blev så himla gott! och så smidigt det var att göra! Det var bara att röra ihop ingredienserna, hälla ned det i en form och så in i ugnen.




Edit: Jag läser nu på Carlshamns hemsida att man inte ska värma soygurten när man använder den i matlagning. Men sen står det också att den kan användas i matlagning i både varma och kalla rätter, men att de inte rekommenderar att man kokar den.

Jag har sagt till mig själv att när jag har klarat min utbildning och fått min examen, då ska jag få köpa en tröja/jacka från 66° North.

Idag har Hjalmar namnsdag. Då får vi väl fira det med limericken som jag skrev häromdagen:

Idag inleds min sista termin på den här utbildningen. Det känns otroligt märkligt, men väldigt skönt! Jag ser fram emot att göra något annat än att plugga nu!




Men det här med examensarbete känns konstigt. Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska börja, och vad det ska bli av det hela. Det enda jag vet nu är att jag har två månader på mig innan det ska lämnas in.

Jag har inlett med att städa på skrivbordet på datorn. Jag har en förmåga att spara ned allting dit, och det blir så rörigt till slut. Jag har också gjort en mapp till exjobbet. Bra början?

Jag har också insett att det gäller att vara duktig och säkerhetskopiera allting man gör. Det skulle vara otroligt jobbigt om datorn kraschade sista veckan innan det ska vara inne, och man inte hade sparat sitt arbete någon annanstans.

Fía för ett par somrar sedan:

 

Men det är ju så det ska vara, när det är en liten fölis i Fíans mage!

Mina jobbtimmar den här veckan har nästan lyckats dubblera sig. Antalet jobbdagar gjorde det i alla fall. Men det blir bra, det blir ju extra kväll och helg och det ger ju faktiskt lite extra betalt. Det känns alltid bra när lönen ramlar in på kontot. Men ikväll hade det varit så skönt att bo i Motala. Eftersom jag jobbat kväll idag och i princip bara ska sova innan det är dags att åka tillbaka till jobbet imorgon.

Den så kallade tentan som jag gjorde i fredags gick bra. Egentligen borde den inte ha gått annat än bra, med tanke på förutsättningarna och hur den gick till. Det var otroligt märkligt att det räckte som examinering av en kurs på den här nivån! Men, men, det var sista riktiga pluggkursen, och nu väntar jag bara på resultatet på den sista hemtentan i kommunikationskursen och om jag har klarat den så är det bara sista terminen kvar!

I förmiddags råkade det bli ridlektion. Mamma hade bokat ridinstruktör, vilket jag inte visste om (eller hade glömt bort kanske), och eftersom jag fick ändrad jobbtid idag så kunde jag också rida lektion. Det var dressyr som stod på schemat, och så himla roligt det var!
Dimma var helt underbar idag, och det kändes så underbart! Visst var hon pigg och framåt, men hon var så alert och lyssnade så fint på alla hjälper att det var ett rent nöje att få rida henne. Idag fick hon verkligen en riktigt stor guldstjärna!

Nu är det bäst att jag stänger av datorn så att den får sova lite. Eller är det kanske Sannan som behöver sova?

Mitt när jag höll på och tentastädade (ja, det där fenomenet när allting är så mycket intressantare än att plugga) så ringde telefonen. Det var från jobbet.

-Hej Sanna! En av apoteksteknikerna har blivit sjuk, kan du hoppa in och jobba ikväll?

-Javisst, svarar Sannas mun, samtidigt som huvudet skriker, NEEEEJ, är du galen! Du har någon form av tenta imorgon och du har inte ens tittat på anteckningarna än!


I förmiddags var jag och Dimma iväg och red i ridhus, med sällskap av Nisse och Silver. Dimma har aldrig varit i det ridhuset tidigare, men hon var jättecool. Sen fanns det ju inga speglar heller....

Det stod några hinderstöd uppställda, så jag kunde inte låta bli att hoppa några små språng med Dimma. Mest red vi bara över bommar som låg på marken, men det blev några små skutt. Hihi, roligt! Min islandsponny.

Idag har jag fått iväg ansökning om att skriva examensarbete, så nu är det förhoppningsvis snart på gång.
Schemamässigt är det så att jag börjar med det på måndag, och så ska det vara klart den 15 mars.

I övrigt har jag roat mig med lite andra saker än att plugga. Till exempel det här:

En till!!!

 

och det här:

 

Den flickan som kom över Mon
hon hade fått skavsår av skon
Hon gick illa
Stackars lilla
så hon fick ta andra fotdon

 

 

 

Nu har vi vinter!


Faaaast, det varar nog inte länge. Det ska bli plusgrader inatt, och sen ska det regna på torsdag.
Kan det inte bestämma sig för om det ska vara kallt eller varmt. Det behöver ju inte hålla på och ändra sig hela tiden!

Källa: www.klart.se

 

Det är konstigt det där att man ska göra det så speciellt att det blir ett nytt år. Livet fortsätter ju ändå bara på samma sätt. Eller, inte riktigt.. Men det beror ju på andra saker!

Idag har jag tömkört min lilla häst och för det mesta gick det riktigt bra, men ibland får hon en liten släng av ett rödare temperament. Då kan det bli lite fel gångart eller lite styrsvårigheter.
Annars är hon rolig att rida nu. Hon är piggare igen nu när det är vinter, och det är roligt, men det blir en omställning för mig. Hon fungerar och reagerar inte riktigt på samma sätt som hon gjorde i somras. Häromdagen hade hon till och med fått låna galoppdjävulen av storasyster Fía!

Jag vet inte om ni känner galoppdjävulen, men han sitter mellan öronen på hästen, och viskar till hästen att den ska springa, och resultatet kan då blir en mix av alla möjliga olika gångarter. För galoppdjävulen spelar det inte någon roll vilken gångart det är, bara det går fort. Den typiska skillnaden mellan en pigghäst och en häst med galoppdjävulen på plats mellan öronen har med gångartsrenheten att göra. Börjar det bli gångartsproblem, jadå är galoppdjävulen på plats!

Den 30 december var vi på Stenholmen och red lektion för Emma Möller Ljungqvist. Jag tyckte inte att jag och Dimma hade den bästa känslan under själva lektionen, men vi fick med oss bra tips, som vi har haft nytta av, därifrån.

Min Dimsa Vimsa!

Det börjar bli dags att hoppa i jobbkläderna och bege sig mot jobbet. Den här helgen jobbar jag kväll.

Jag ser att det har börjat snöa ute, så det är bäst att gå ut och städa fram bilen.

Kvällen tillbringas skrivandes hemtenta III i kommunikationskursen och lyssnandes bl.a på den 3:e Brandenburgskonserten (av Johann Sebastian Bach). Helt okej, men gårdagskvällen var bättre!

Utdrag ur min anteckningsbok/dagbok:

1998

Här kommer några bilder från en trevlig ridtur på nyårsafton.