Jag är väldigt bra på att drömma knasiga drömmar, och jag är dessutom väldigt bra på att komma ihåg dem. Jag kan ha perioder där jag drömmer jättekonstigt flera nätter i rad.

Natten till idag innehöll tre skumma drömmar, och jag tänkte dela med mig av den ena.

Jag drömde att jag var täppt i nästan och behövde använda nässpray. Jag har dock inte använt nässpray på flera år, eftersom jag får så ont i näsan av det, och den detaljen följde med mig in i drömmen. Så istället för att spraya i näsan, så hällde jag nässpray på min stortå, i nagelkanten mot utsidan av foten. När detta gjordes på vänsterfoten så minskade täppan snabbt i vänstra näsborren och tvärtom. Det var nässpray med mentol i, och till och med mentollukten följde med upp i näsan. Det gick riktigt snabbt dessutom!

Så nu är det nya skämtet att alla läkemedel ska appliceras på den yttre nagelkanten på stortårna....

Idag har Dimma fått nya skor och blivit fin om sina fötter.

Igår fick alla hästarna fina nya frisyrer, dvs. de blev klippta. De har redan fått så mycket vinterpäls, så det blir så otroligt varmt för dem nu. Vi klipper inte så mycket, så de inte ska frysa i vinter, men de måste få ett "andningshål", så halsen blir klippt.

Det blev också en ridtur på Dimma barbacka igår. Första gången jag red henne i skogen barbacka, men det gick hur bra som helst i alla fyra gångarterna.

Nu ska jag försöka skriva ihop några rader om mig och Dimma till en rolig sak vi ska få vara med på, men det går inte så bra. Så svårt det är att veta vad man ska ta upp. Jag antar att de andra som ska vara med har en massa tävlingsmeriter och så att ta upp, men det har ju inte jag och Dimma....

Vad är det för spännande grej vi ska vara med på då? Jo, det ska jag tala om för er, men inte nu....

Jag är som en känguru på speed.

I alla fall om man ska tro min vän Idas beskrivning av hur jag var att prata med igårkväll...

Lycklig!

Det här är jag.
För en gångs skull utan häst eller hund.

 

På väg till Astrids dop, 25/9 -11

 

 

På Astrids dop, 25/9 -11

 

Nu är det visst redan onsdag. Det känns som att början på den här veckan har gått jättefort. Det kändes som söndag igår, men så är det onsdag idag. Snacka om att vara veckovill!

Det dök upp en rolig kommentar på facebook idag, från en av mina kursare. Igår hade vi föreläsning om njurarna, och då hade hon googlat ordet Renal korpuskel, som dyker upp i den föreläsningen. De två första resultaten var min (gamla) blogg.

Nu ska jag snart bege mig ut till stallet, och idag ska jag rida Fía. Min kollega J kommer och rider med mig, och hon ska få ta Dimma. Det blir en lugn ridtur, för Dimmas framskor sitter inte riktigt så bra som man skulle önska. Hovslagaren kommer och skor henne på fredag.

Idag har jag ridit ett litet pass på Silver, och faktiskt så råkade det bli några bilder på honom.
Den hästen har verkligen utvecklats jättemycket sedan vi köpte honom, men det finns fortfarande otroligt mycket kvar att jobba med.

Här har verkligen varit full rulle de senaste dagarna. Nu i dagarna tre har jag varit på lite olika utflykter.


I lördags var det ju agilitytävling i Kumla, vilket jag redan berättat om.


Igår bar det av till Kalmar för att gå på dop. Min lilla brorsdotter skulle döpas, och det vill man ju inte missa! Det var ett väldigt fint dop, och lilla Astrid uppförde sig alldeles fantastiskt bra!

Efter dopet åkte jag direkt till Ljungsbro för att dansa. Jag kom lite sent, men bättre sent än aldrig. Jag hann ändå dansa några danser innan paus, och sen givetvis efter paus. Jag var väldigt osäker på om jag skulle kunna åka dit, eftersom jag inte visste om jag skulle hinna dit, och inte visste om jag skulle ta mig hem (eftersom jag åkte med min syster och hennes sambo dit, så hade jag ingen bil där och kunde åka hem), men det löste sig.


Idag har jag och mamma varit i Ullared och handlat på Gekås. Jag har jättedåligt samvete för att jag har gjort av med ganska mycket pengar. Men å andra sidan har jag köpt en uppsättning färgpatroner till skrivaren, tre jackor, ett par termobyxor, tre par byxor att ha på jobbet och en hel del andra saker!


Nu känns det som att det inte ska bli någon mer lång utflykt den här veckan!

Ibland är det faktiskt inte så dumt att bli fotograferad. Man vill ju gärna bli bra på bild, och hoppas på att det inte blir några bilder där man gör något dåligt, men det kan ju faktiskt också vara bra. Hur ska man rätta till sina misstag om man inte är medveten om dem.

Igår på agilitytävlingen tog mamma en bild på mig, som jag först ogillade väldigt mycket, men sen insåg jag att den är bra. Hade jag inte sett den här bilden hade jag inte blivit medveten om det felet jag gör, och då hade jag inte korrigerat det. Här kommer bilden:

Nu är vi hemma igen, efter dagens tävling.

Tigers första insats var i en hoppklass. Det var lite trixigt i början, men större delen av banan var det bara att springa på. Vi tog oss runt felfritt på hinder, men Tiger är inte så snabb, så vi drog på oss ca 6 tidsfel, och hamnade på 8:e plats av ca 30 stycken. Enligt resultatlistan var det 56 % av alla startande som diskade sig.

Vår andra start var i en agilityklass. Det började bra, men i slalomet fick mammagrisen Tiger syn på mamma, och gick ur slalomet. Det resulterade i 5 fel. I övrigt klarade vi oss runt, men med tidsfel, förstås. Totalt fick vi ca 16 fel, och hamnade på en 8:e plats. Även här var det runt 50 % som diskade sig.

Imorgon befinner jag mig inte vid datorn, eftersom jag är på agilitytävling med Tiger.
Vi är anmälda till två gånger hoppklass 1 och två gånger agilityklass 1.

Idag har jag ridit två roliga pållar.

I förmiddags var jag ute och skrittade (med lite tölt) en sväng på Fía, som var superpigg och tjatade om att få springa. Vi mötte två stora hästar, vilket Fía sa till om en bra bit innan jag såg dem, och sedan gick hon på tårna ett bra tag efteråt också.

Hon är så rolig att rida, den där hästen. Trots att man inte gör så mycket, så blir en ridtur med henne ändå väldigt händelserik!

Men tyvärr har det ju regnat lite den senaste tiden, så det är ganska blött i marken och vissa stigar blir väldigt leriga. Den skogen vi rider mest i är det ganska mycket folk som promenerar i, och därför brukar vi ta hänsyn till dem och undvika att rida i skogen när det är så här blött, för att undvika att trampa sönder. Om vi rider någonstans och märker att det är blött så brukar vi ta det lugnt, eftersom ett högre tempo oftast har sönder underlaget mer.

Tyvärr är det inte alla som tänker som vi, för när det är så blött så att vi undviker att rida i skogen, då kommer det andra och gör det istället. Då är det antagligen för blött för att rida där de brukar rida, eller på deras ridbana eller något. De verkar inte tänka lika mycket på marken. Egentligen är det väl inte vår sak att säga något om, men det är vi som får skulden för att trampa sönder, och det är inte så roligt. Vi försöker ju faktiskt ta hänsyn!


På eftermiddagen red jag Dimma, och hon var superduktig idag! Jag kan inte säga något negativt om dagens ridtur, utan jag tyckte att hon uppförde sig exemplariskt. Hon var pigg och glad, och mer så som jag vill ha henne! Hon hade en period där hon var lite för snäll och lugn, men nu är hon på gång igen!

För ett tag sedan så drömde jag att jag red på Bellona, som ägs av Lina Sällberg. Vi var i ett ridhus och hoppade, och sen helt plötsligt så började Bellona tölta.

Idag tittade jag på ett filmklipp när Bellona och Lina hopptränar, och helt plötsligt tycker jag mig se töltrörelser. Jag bad Lina att hon skulle visa den biten i slowmotion, och visst tycker jag att Bellona går mot tölttakt. Häftigt tycker jag!

Jag försökte blogga från min mobiltelefon förut idag, men det ville inte alls fungera då, så jag fick ge upp.

Turbo och jag har varit på hundkurs på förmiddagen idag. Lillkillen skötte sig jättebra, och var en duktig hund. Det är så himla roligt att jobba med honom när han är pigg, glad och vaken. Då blir jag också glad.

I lördags förmiddag skulle jag åka till jobbet.

Jag hängde min väska på ena axeln, tog nyckelknippan i ena handen och lite skräp jag skulle kasta i soptunnan på väg ut till bilen med andra handen, och gick ut.

Jag kom fram till soptunnan, öppnade locket och kastade i nyckelknippan.
Sen insåg jag vad jag hade gjort och att jag stod kvar med skräpet i handen....

Klantigt!

Då var det onsdag igen. Idag har jag inte varit på hundkurs på förmiddagen, utan idag har jag varit och handlat lite. Jag skulle behöva ett par nya byxor att ha på jobbet, men jag hittade inga. Sedan åkte jag till Sharpman för att hämta min sadel som blivit lite stoppad.

Igår förmiddag var jag på möte på jobbet, så jag missade föreläsningen (skolan) som var då. Dagens föreläsning var en fortsättning på den, så jag kunde inte se den utan att ha sett den andra. Jag gjorde ett försök igårkväll att titta på föreläsningen, men när klockan hade passerat tolv och jag fortfarande inte var färdig, då ville jag sova.

Annars tickar livet på som vanligt, men en massa saker som man borde göra....

Vissa människor tycker att det är lättare att koncentrera sig och plugga om de lyssnar på musik under tiden. Jag är inte en sådan människa.

Jag har kommit fram till att musiken stjäl min koncentration, och det blir sällan bra om jag försöker kombinera musik och plugg. Detta gäller för det mesta, det finns dock undantag.

Om jag sitter och jobbar med instuderingsfrågor så kan jag lyssna på klassisk musik. Visst blir jag lite distraherad då också, men jag tycker ändå att de positiva effekterna blir större.

Jag brukar välja klassisk musik jag känner igen väldigt väl, och ofta något jag har varit med och spelat.

Ikväll jobbar jag med instuderingsfrågor om koagulation och antikoagulation, och musiken jag har valt är konsert för violin, piano och orkester i d-moll, av Felix Mendelssohn-Bartholdy. Denna konsert har jag varit med och spelat vid flertalet tillfällen, och tycker väldigt mycket om den!

I följande youtube-klipp spelas den tredje satsen.

 

 

Silver, 17 September 2011

 

Dimma, 17 September 2011

Det här rör egentligen inte problem att dansa, utan problem med att vara ute på dans.

Som jag tidigare skrivit om så har jag en mamma och en syster som inte tål några dofter.
Vi anväder bara parfymfria produkter, men så fort man är ute någonstans så kommer man att lukta mer eller mindre, eftersom alla parfymerade produkter "smittar av sig". Eftersom jag bor hemma, av smidighetsskäl så länge jag fortfarande pluggar, så måste jag ta lite extra hänsyn till mamma. Jag vill ju inte att hon ska bli sjuk i sitt eget hem.

Det här blir ett stort problem för mig när jag vill ut och dansa. Människor som åker ut på dans vill vara lite fina, och de vill använda sitt hårspray, sitt rakvatten, sin parfym, osv. Till detta kommer ju dessutom tvättmedel, hårschampo och tvål. Eftersom jag inte har någon parfymlukt i grunden i mina kläder, mitt hår och min hud, så luktar jag väldigt snart av alla andras.

Jag tror inte att alla människor är medvetna om hur mycket lukter "smittar av sig", men det är verkligen så! Jag som inte använder något själv känner ju alla parfymerade lukter väldigt tydligt, och därför blir det extra tydligt för mig.

Mina kläder som jag har på mig när jag är ute, de blir förstörda. Jag kan inte använda dem till något annat sedan. Jag kan knappt tvätta dem här hemma, eftersom de smittar av sig lukt i tvättmaskinen. Men kläderna är ändå det minsta problemet.

Det största problemet är jag. Mitt hår, och min hud....

Livet lunkar på, med plugg, jobb, hundar och hästar. Jag har inte bloggat ordentligt på några dagar, så här kommer därför litegrand av vad jag har hittat på.

I onsdags var det dags för andra gången på Turbos kurs. Jag åkte med Turbo, men var tvungen att gå lite tidigare för att hinna till jobbet, så mamma kom och hämtade honom. Vi var ute i skogen, så jag överlämnade hunden och joggade ut till bilen. Jag bytte kläder, kastade i mig mat och körde direkt till jobbet.

Efter jobbet var det återigen dags för klädbyte och intag av föda, innan jag begav mig till min danskurs. När den var slut styrde jag bilen hemåt, och i och med detta fulla schema blev det inget pluggat för mig i onsdags.


Igår, torsdag, ägnade jag förmiddagen åt att plugga. På eftermiddagen blev det lite pluggande. Sen tränade jag agility med Tiger, eftersom vi ska tävla nästa helg! Efter det blev det också en trevlig ridtur på en liten röd hästfröken.

Vi bara flöt fram över marken! Lilltjejen sprang på fint i något som jag tror att vi kan kalla för ökad tölt, och jag tror att det var första gången vi nådde det tempot. Till en början var hon lite ojämn, rollade och slog upp i galopp, men ju längre hon höll på, ju bättre blev det. Det var som att hon hittade balansen, och sen bara flöt det på!
Duktig Dimma!

Idag har jag lärt mig att epistaxis är det samma som näsblödning.

Det känns som att det är en riktig höststorm som pågår utanför mitt fönster. Så länge jag är inomhus kan jag tycka att det är lite mysigt, men ute är det inte fullt lika trevligt.

Just nu sitter jag här och tittar på föreläsning (fast precis just nu har jag lite paus mellan två inspelningar).

Nu tänkte jag att det skulle handla lite om Silver.

Jag har ridit honom nu två gånger i rad, och det har varit riktigt roligt. Han har gjort fina framsteg, och är helt annorlunda att rida jämfört med hur han var i början. Visst är han fortfarande lite stel och det saknas fortfarande en del muskler. Men han är mjukare och han är mera ridbar. Det är lättare att få honom att jobba åt rätt håll, och han är faktiskt positiv till att arbeta.

Tölten är på gång, han förstår mer och mer vad det är jag ber honom om. Ibland blir det lite travtakt, ibland blir det lite passtakt, och ibland blir det helt okej. Just nu töltar vi inte mer än några steg i taget, men det blir lättare och lättare att tölta honom för varje gång. Till en början blev det ju bara hopp och studs och ingen tölt, men det stadiet har vi passerat nu.

Rörelsemässigt är han väldigt annorlunda mot Dimma. Hon är så mjuk och smidig, och Silver har lite mer distinkta rörelser och är lite mindre smidig.

Idag har Silver blivit vaccinerad, så nu ska han få ett par dagar ledigt.

Jag tycker inte om att ha träningsvärk i underarmarna. Men det var desto roligare att skaffa sig den!

Igårkväll var det dans, och jag hade väldigt svårt att bestämma mig för om jag skulle åka eller inte. Till slut bestämde jag mig för att åka. Jag kollade upp vägen på internet, och hoppades på att jag skulle hitta (vilket jag gjorde utan problem).

Jag vet om att jag är lite blyg och fånig och så, och bestämde mig därför för en sak. Jag packade ned en skolbok, och så sade jag till mig att jag skulle se till att ha roligt och dansa. Om jag inte gjorde det, utan bara stod och glodde, då var jag tvungen att sätta mig och läsa i min bok. Och eftersom det är mycket roligare att dansa än att läsa skolbok, så gjorde ju det givetvis att jag fick lite energi att bjuda upp folk, och se till att ha roligt. Och jag hade roligt!

I början är det lite segt att komma igång och hitta folk att dansa med och så, men sen brukar det uppstå någon form av flyt, så att det i alla fall blir lite lättare. Så var det även denna gång, och jag behövde faktiskt inte titta på under speciellt många låtar.

Något som jag tyckte var väldigt roligt var att jag kände att jag faktiskt har utvecklats i min dans. Jag känner mig inte misslyckad lika ofta som de första gångerna jag var ute, och jag märker att det blir lättare att byta mellan olika personer med olika dansstilar. Men jag antar att övning ger färdighet.

Men tyvärr ger det mersmak. Jag skulle vilja dansa mer, Mer, MEr, MER, MER!!!!

Då har Dimma varit med i sin första, men förhoppningsvis inte sista, A-final.

Vi var sju stycken som red, eftersom vi var två som låg på delad femteplats och en som red upp sig från B-finalen.

När jag började rida fram undrade jag vad som hade tagit åt min lilla snälla häst. Hon var halvgalen, och skulle bara springa runt i full fart. Sådan har hon inte varit sen i april, när hon klämde mitt ben. Hon lugnade ned sig efter en liten stund, och var inte alls sådan inne på banan.

I finalen rider man en gångart, sen får man poäng, sen rids nästa gångart och så får man poäng för den, osv. Det innebär att det blir lite vila mellan gångarterna. Dessutom hör man alla poängen. Jag och Dimma lyckades höja oss lite i varje gångart.

Efter finalen görs en utrustningskontroll på alla deltagare, en så kallad hovbeslagskontroll. Därefter väntar man med spänning på resultatet (fast den som har suttit och skrivit ned poängen vet ju vem som har vunnit, när man har ridit har man inte så bra koll). Jag trodde att vi hade ridit upp oss lite, och kanske skulle komma på fjärde plats. Så var det inte.

Vi slutade på en delad 2:a-plats med poängen 5,25.

Då var tävlingsdebuten avklarad, och jag måste säga att jag är nöjd med min lilla häst!

Hon kändes väldigt fin på framridningen, och mer ridbar än hon har varit de senaste gångerna vi har varit ute på något. Som vanligt lyckades jag rida fram och bli färdig alldeles för tidigt, men det var ganska okej ändå. Då passade vi på att träna skritt, och det tror jag var bra, för hon slappnade av mer och mer ju längre vi skrittade runt, så egentligen var det inte helt fel att börja rida fram när jag gjorde.

Väl inne på banan kändes det bra. I tölten hade hon flyt framåt, och fastnade inte i steget och blev "hackig" som hon blev på Kulltorpsmästerskapet. Traven var bra, men jag funderade ett tag på om vi skulle gå med i en orkester som slagverkare, eftersom hon smidde en hel del, och det klingade fint om oss. Vi fick avsaktning till skritt precis innan ingången, så fröken trodde att hon skulle gå ut, så då blev det lite stopp och ryckigt. Jag förstår inte hur de alltid kan veta var utgången är, även om de aldrig har gått ut där!

Och så de där galoppfattningarna... Det är verkligen det jag är sämst på! På framridningen tränade jag galoppfattningar, både i ridhuset och på grusvägen i allén och då blev det rätt hela tiden. På banan blev det givetvis felfattning. Två stycken....

Vi fick i alla fall poängen 5,03 vilket räckte till en delad 5:e-plats.
Det innebär att Dimma och jag ska rida A-final imorgon förmiddag!

Imorgon är det dags för Dimmas tävlingsdebut. Vi ska, som jag tidigare skrivit om, starta i klassen V5 på Framtids klubbmästerskap. För er som inte pratar "tävla-islandshästspråket" kan jag tala om att klassen V5 innehåller varlfritt tempo tölt, arbets- till mellantempo trav, mellanskritt och arbets- till mellantempo galopp. Gångarterna visas i den ordningen, och på speakerns kommande, eftersom vi är flera på banan (2-3 st).

Det är den första klassen, och den börjar därmed klockan 9. Jag och Dimma startar först i den 6:e och sista startgruppen och kommer, om startlistan fortfarande ser likadan ut imorgon och följs, att ha blåa armbindlar på mig.

Jag har valt att starta i höger varv, och hoppas på att få till galoppfattningen. Av någon anledning är det den som bråkar mest med mig när jag är lite nervös, och det har blivit fel galopp på väldigt många tävlingar. Det är synd att galoppen är sist, för på något sätt kan jag inte riktigt andas ut förrän jag vet att det blivit rätt galopp.

Målet med morgondagens tävling är inte att vinna och inte ens att gå till final.
Målet med morgondagens tävling är att låta Dimma prova på hur det är att tävla, och förhoppningsvis tycka att det är helt okej. Mitt mål är att ha en häst som går fram i alla fyra gångarterna. Det gör inget om formen är lite lång, eller om tempot inte är perfekt. Jag vill att vi ska ha flyt, och jag vill att vi ska ha roligt.

Håll en (eller flera) tummar, tår, hovar, tassar, klövar (osv.) för oss imorgon!

Vissa dagar alltså...

Idag är en av vissa dagar... Jag har varit så otroligt seg, vaknade imorse och orkade verkligen inte ta mig ur sängen. När jag väl masade mig upp kändes hela ansiktet svullet (och såg så ut också). Både Dimma och Fia skulle vara lediga idag, så jag hade ingen häst att rida.

Jag unnade mig en lite lugn förmiddag med lite småpyssel, bl. a lite Turboträning. Till det är kursdags igen nästa vecka har Turbo och jag i läxa att börja lära in en ny konst, så det har vi tränat på idag.

Eftermiddagen har ägnats åt pluggande. Har tittat på föreläsning, med en föreläsare som jag tycker har blivit bättre och bättre.

Det har varit en sådan där dag när motivationen inte är på topp, och när det känns tungt och jobbigt. Ett samtal med bvästa Tant C gjorde att jag kände mig lite mer som människa igen i alla fall.

Imorgon jobbar jag heldag. Efter jobbet ska jag packa inför lördagens tävling. Jag ska både tävla och jobba...

Skönt att regnet har lugnat sig. Vi klarade oss nästan utan regn på hundkursen i förmiddags. Fast Turbo tyckte att vattenpölarna var onödiga, för han blev ju faktiskt blöt om tassarna och magfluffet.

Nu ska jag åka ut till stallet. Min kollega Jarmila kommer och rider en sväng tillsammans med mig idag. Jag ska rida Dimma och jag tror att Jarmila ska få prova Fia. Det blir dock lite sadelproblem, eftersom Fia inte har någon egen sadel nu, utan jag brukar ha min sadel på henne. Det händer också att jag rider Fia med ridgjord, eller barbacka, men det ska vi nog inte göra idag.... Jag kanske ska ta ridgjorden på Dimma istället och låta Fia ha sadeln. Eller så får Fia ha någon av de andra sadlarna. Det löser sig på något sätt.

Mot Stallet!

Så himla tomt det kommer när jag flyttar hemifrån och inte har någon hund. Det har ju alltid funnits minst en hund här hemma från det att jag var 7-8 år och fram till nu.

Det kommer inte vara någon som är överlycklig att se mig när jag kommer hem.
Ingen som kastar sig över mig och ska hälsa på morgonen.
Ingen som kommer och tjatar om mat.
Ingen som lägger sig bredvid i soffan och som blänger om man råkar peta i pälsen så det kittlas.
Ingen som tröstar så som bara hundarna kan när man är ledsen.
Ingen som måste gå ut på promenad flera gånger om dagen så att man får röra på sig.

Men jag känner att jag inte riktigt har möjligheten att ha en egen hund när jag kommer att bo själv och jobba heltid. Det känns inte rättvist mot hunden.

Men jag tror nog att jag kommer att låna Turbo när jag är ledig. Då kan han få komma och ta hand om mig. Fast frågan är vad Tiger tycker om det. Han vill ju ha sin Turbobror hemma....

Jag tycker mycket om att dansa, och i somras var jag ute och dansade ett par gånger (bugg och foxtrot). När jag har varit ute och dansat har jag känt en väldigt längtan efter att lära mig ordentligt och bra, eftersom jag har lärt mig  bugga på "ett gammalt sätt".

Nu idag kom jag på att jag skulle göra något åt saken, för jag är väldigt danssugen. I Motala finns sportdansklubben Wetternbuggarna, och jag letade upp deras hemsida. Det visade sig att de hade en kurs som börjar imorgon, så nu har jag anmält mig till den. Det ska bli så roligt!

Så imorgon blir det två kurser, eftersom Turbo ska på hundkurs på förmiddagen.

Den senaste veckan har min lilla häst gjort så att jag har fått mig en liten tankeställare. Det är inget nytt, utan något jag funderat på flera gånger, och något som vi alla borde fundera på!


Min fundering handlar helt enkelt om vad vi gör när vi sätter ett bett i munnen på våra hästar. Är vi egentligen medvetna om vad det gör med dem? Hur det påverkar dem? Eller gör vi det bara?

Tänker vi på att hästarna förändras, utvecklas? Eller har vi samma bett som vi alltid har, bara för att vi alltid har haft det? Rider vi på samma bett jämt, eller har vi flera bett och växlar mellan?

Om det är så att vi behöver betsla upp våra hästar, kan det vara så att det bara behövs i vissa situationer och att vi kan använda ett annat bett i andra situationer?

Använder vi ett visst bett bara för att vi vet någon annan som gör det? eller använder vi ett visst bett för att det är modernt? Kanske är det till och med så att vi tycker att det är "snyggt", fast vi egentligen inte behöver ha det?

Klarar vi av att rida på det bettet vi använder? Använder vi det bettet på ett korrekt sätt? Är vi medvetna om hur det är tänkt att bettet ska användas?

Är det okej att kombinera bett och nosgrimmor hur som helst? Tänker vi på hur det passar ihop, eller vill vi bara ha snygga grejer? Tycker vi att det är bra var för sig och tänker att det blir ännu bättre ihop, fast det kanske är kaka på kaka?


Egentligen tror jag att vi kan ställa oss liknande frågor om flera saker än bett. Vet vi om vad vi använder för utrustning till våra hästar, eller gör vi det bara?

Det här var egentligen inte vad jag hade tänkt skriva från början, men ibland finns det andra ord som vill bli skrivna och gör så att fingrarna hittar sin egen väg över tangentbordet. Texten har helt enkelt ett eget liv, och vill bli skriven, så då hade jag inte hjärta att kväva den med min text.

Min ryttarlicens ramlade ned i brevlådan idag. Det var snabbt jobbat av SIF's kansli. Det tog lite mindre än en vecka (jag beställde den i tisdags).

Dessutom finns ryttarbrevet för tävlingen upp på Framtids hemsida nu, och min klass är först, precis som jag trodde. Jag tycker att det är skönt att rida i första klassen, så slipper man gå och vänta och bli nervös. Dessutom är det första tävlingen jag ska tävla som det inte är veterinärbesiktning på, så jag behöver inte oroa mig för att jag inte ska hinna besikta Dimma i tid.

Nu väntar jag bara på startlistor, men de dyker nog också upp snart.

Även idag har jag jobbat, men idag var det morgonpass och inte kvällspass. Igårkväll när jag skulle åka hem från jobbet fick jag lite småpanik när jag inte hittade min fusklapp där jag skrivit upp allt som ska göras när man öppnar, men jag hittade den sen när jag kom hem.

Jag hade dessutom glömt att öppna lite staket till hästarna så att de skulle komma åt mer mat, så jag fick åka och göra det imorse innan jobbet.

Jobbdagen har varit bra, förutom att jag har haft väldigt ont i huvudet och mått lite illa. Huvudvärken går ned i ansiktet, så att det är jobbigt att hålla ögonen öppna.

Min plan var att åka direkt till stallet när jag slutade, men jag fick ge upp den planen. Istället åkte jag hem, tog en tablett mot huvudvärken och råkade somna på golvet. Efter att ha sovit i en halvtimme åt jag lite mat och sen fanns det tillräckligt med energi för att orka ut till stallet.

Jag orkade dock bara rida en häst, så det fick bli Dimma. Idag provade jag att rida henne bettlöst, med vårat bettlösa träns, och jag är faktiskt förvånad över hur bra det gick! Jag hade inga problem att hålla henne, och inga problem att bestämma vilken gångart det skulle vara. Jag blev faktiskt ganska paff när jag skulle testa tölten lite, och hon direkt töltar iväg, klockrent (mot slutet blev det lite travtaktigt, men det beror nog på att jag tappade magstödet). Jag var nästan beredd på att det inte skulle bli så mycket tölt till en början, eftersom det blir en helt annan sak med det bettlösa tränset än när man har bett. Kul när saker fungerar!

I förmiddags kände jag mig lite effektiv, faktiskt. Trots att jag sov längre än jag borde ha gjort så hann jag med väldigt mycket!

Jag gick upp 8:10,åt frukost, diskade disken som stod på diskbänken och åkte sedan till stallet. Jag red tre hästar, och fixade lite. Sen åkte jag hem, duschade, bakade en äpplepaj (man kan ju inte låta äpplena bli förstörda), åt lunch och åkte till jobbet, vid ca 13-tiden.

Det sista jag gjorde innan jag åkte var att ta ur pajen ur ugnen, så jag kunde inte låta bli att lägga lite i en burk och ta med till kvällsfikat. Mjölkfri vaniljsås finns ju att köpa färdig på Ica. :-)

På jobbet har vi också varit effektiva. Kvällen bara flög iväg!

Nu ska jag sova, för imorgon kan jag inte vara en slöfock, utan måste ta mig upp i tid!

Ibland är det så skönt att vara på jobbet.

På jobbet träffar jag alltid trevliga människor, eftersom jag bara har trevliga kollegor. Beroende på humör är det lite olika kollegor som är favorit, men jag tycker om hela bunten!

Ibland har man dessutom turen att få en trevlig pratstund med någon trevlig kund. Visst finns det många kunder som är trevliga, men det är inte alltid man har tillfället eller möjligheten att prata lite, men ibland så!

Förutom mina trevliga kollegor så finns det ju ett helt Ica Maxi fullt med personal bredvid. Eftersom vi delar lunchrum med dem träffar man alltid någon där också. De är också trevliga människor, och ska jag vara ärlig har jag mina favoriter där. Det kan vara så att det är dem jag har pratat med mest, och att det är därför det är lättare att prata med dem.

Har man mycket att göra på jobbet så kan man sluta tänka på andra saker för en stund. Det kan vara väldigt tacksamt.

På jobbet måste jag dessutom försöka släppa känslan att jag borde plugga. När jag är på jobbet, så är jag på jobbet och då kan jag inte plugga. Istället tjänar jag pengar, och lär mig hur verkligheten jag ska vara yrkesverksam i ser ut. Det är värt väldigt mycket! Jag vet vad jag arbetar för, och jag vet vad jag har för mål! ( i alla fall första delmålet, så får vi se hur livet blir sedan)

Nu har jag anmält mig och Tiger till agilitytävling den 24:e September. Det blir spännande det!

Igår var vi på Kulltorp och tränade för Anna. Det gick bra att rida, men en liten stund innan vi hade ridit färdigt så öppnade sig himlen och regnet bara öste ned. Vi blev genomblöta på nolltid, och kläderna riktigt klaffsade när jag red. Dimma tyckte att det var otrevligt att få vatten i öronen, så hon gick och skakade lite på huvudet, och sen spände hon bak öronen.

När vi kom hem efter träningen så bakade jag äpplepaj. Det var riktigt gott det!
Sen kom Lillemor och vi gick en kvällspromenad, och så lyckades det på något sätt bli lite dans också. Typ jazzdans kanske, eller, jag vet inte riktigt vad hon kallar det för. Hon lärde mig den dans hon har som uppvärmning på de drillpass hon är ledare för.

Det märks verkligen att skolan har börjat, för genast har man ett stort svart moln, med saker man borde göra, hängande över huvudet, vad man än gör....