Jag fortsätter på temat Turbo.

Turbo tror nog att han också ska plugga till farmaceut. Han är nämligen väldigt hjälpsam när jag pluggar.

Första helgen han bodde här hos oss, var en sådan helg som jag inte är så förtjust i, nämligen en helg innan Kalmar. Helgen innan Kalmar försöker man göra så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt och stressar upp sig till den grad att det man gör inte blir bra. Speciellt mycket stress blir det om det är en tenta som väntar under den veckan man är i Kalmar. Då var han riktigt hjälpsam i stressreducering. Han rullade helt enkelt ihop sig i mitt knä och sov. Med en sovande valp i knät går det inte att stressa!

 

Under våren har paus i föreläsning inneburit att springa ned och gosa lite med Turbo (och Tiger), och det har varit väldigt lockande att stanna kvar och gosa med dem, men jag har varit duktig och sprungit tillbaka upp för att fortsätta min föreläsning när rasten har tagit slut. Det har faktiskt varit riktigt mysigt att ha en gospaus.

Några gånger har han legat och sovit i mitt knä när jag har tittat på föreläsningar, och då har jag fått sitta riktigt obekvämt för att han ska kunna ligga skönt. Men det är ju det som är viktigast, eller hur?

 

Mina papper är väldigt intressanta, och dessutom otroligt roliga att försöka bita i. Speciellt när Sanna gör allt för att skydda bläckutskriften från Turbo. Men men, får man inte bita i dem, så kan man ju alltid försöka springa över dem. Det kan ju också vara roligt.

Idag gjorde jag misstaget att försöka ligga på golvet framför braskaminen och läsa mina anteckningar. Turbo tyckte ju att det var superkul. Han ville också läsa! Fast det fick han inte för tråkiga Sanna, så då gick han och drack vatten istället. Men sen kom han tillbaka, med en väldigt blöt nos, och ville leka med mina papper....

Eftersom jag slog i mitt ben ganska rejält häromdagen har jag haft svårt att gå, så jag har inte varit ute och tränat med Turbo. Istället får vi hålla oss hemma på köksgolvet, som för övrigt är världens bästa träningsplats.

Den här dagen inleddes med lite kvalitetstid med Turbo, då mamma och Tiger var ute på promenad. Det är bra att passa på att träna med Turbo när inte Tiger är hemma och blir avundssjuk för att Turbo får träna och kanske framför allt, få godis.

Jag vet inte om jag har sagt det, men Turbo började på valpkurs i lördags, och vi har fått läxa till nästa gång. Läxan handlade om kontakt, och det är något vi har varit väldigt noggranna med att träna med Turbo ändå sen han var liten.



Av Agneta (som är instruktör på Turbos kurs) har vi fått lära oss en väldigt bra övning, som vi kallar för tysta leken. Den går ut på att hunden ska få tänka själv, och det är så himla roligt att se hundarna när de jobbar och tänker. Min tanke har varit att jag ska lära Turbo ligg med hjälp av den leken, men det har inte riktigt fungerat som jag hade tänkt. Under den tiden vi har lekt har jag inte fått honom att lägga sig ned en enda gång.

Idag var första gången som Turbo kom på att han faktiskt kunde lägga sig ned.

Efter tysta leken fick Turbo en liten paus, och sen gjorde vi ett par kontaktövningar innan han fick ta på sig kopplet och gå ut en liten sväng i parken. Vi mötte Tiger precis när vi kom ut på trottoaren, de hälsade på varandra och sen följde Turbo med mig och hade jättefin kontakt! Vi mötte en hund i parken, men det märkte inte Turbo förrän vi var ett par meter ifrån. Då tittade han på den, men när jag sa hans namn så fick jag tillbaka den fina kontakten och så gick vi vidare.

Vi har verkligen fått en supervalp!

Idag tror jag att en viss liten röd häst har lite träningsvärk. Hon fick jobba ordentligt igår kväll.

Hon är väldigt duktig och ridbar för att vara så ung, men det återstår ju fortfarande mycket för henne att lära sig. Den senaste tiden har vi mest tränat på gångarternas renhet, och då framför allt tölten som är lite ny för henne. Igår satsade vi mer på lite "vanlig" dressyrträning.

Vi tränade skänkelvikningar, öppna, sluta, bakdelsvändningar och så lite allmänt med flytta undan baken på volt, öka och minska volter och gå med tagen bakdel. De flesta rörelserna gör hon riktigt bra. Det som ger oss mest problem är sluta. Hon tycker att det är svårt, och det är det jag är minst bra på. Det blir gärna för lite eller för mycket, för lagom mycket är jobbigt, tycker Dimma. Men bitvis gjorde hon riktigt fina slutor!

På något sätt är hon väldigt mjuk i kroppen, men samtidigt stel i sidorna, så det känns bra att göra lite uppmjukande övningar på henne. Dessutom är det ju väldigt roligt att rida dressyr!

Jag tyckte att hon jobbade på bra igår, trots att hon fick ganska höga krav. Duktig liten unghäst!

Dimma på Stenholmen, 22 mars 2011

Idag är det pluggande som gäller igen. Jag har en tenta nästa vecka, som just nu känns som att den kommer bli den första tentan jag inte klarar. Jag har i och för sig nästan en vecka på mig att lära mig allt, men det är mycket och det känns svårt. Jag har dock inte gett upp än!

Just nu har jag precis tittat klart på en föreläsning som jag missat tidigare. Den handlade om farmakognosi, vilket jag tyckte verkade otroligt intressant. Tyvärr hann föreläsaren inte färdigt, vilket jag tyckte var tråkigt, för jag hade gärna hört mer.

Farmakognosi är sammansatt av två grekiska ord, pharmakon = drog, läkemedel, och gnosis = kunskap.
Farmakognosi = Läran om naturprodukter vilka används som läkemedel, eller vid framställningar av läkemedel. Detta inkluderar även substanser med läkemedelspotential.

I föreläsningen har det ingått både naturläkemedel och läkemedel som innehåller en substans från naturen.

Detta är något som intresserar mig väldigt mycket, eftersom jag tycker att det är väldigt intressant med substanser som finns i naturen och som man kan använda som läkemedel på ett eller annat sätt.
Det känns ju som att det var där någonstans som läkemedelsanvändingen har sin början.

Ett ord kan ha så många olika betydelser, och det kan vara både positivt och negativt. Här tänkte jag ta upp ordet statistik och ge ett exempel på något trevligt och ett exempel på något mindre trevligt.

Här kommer lite bilder på mig och Dimma från i onsdags då vi var på stenholmen. Jag vet att jag är dålig på att ha bilder i min blogg, men ibland så händer det!

Jaa!!!

Då har jag äntiligen skickat iväg min laborationsrapport till laborationshandledaren. Nu ska jag bara se om den blir godkänd direkt, eller om jag får retur på den. Sen får vi väl tro att jag har gjort min sista laborationsrapport på den här utbildningen.

Fast man vet ju aldrig, det kanske dyker upp någon mer laboration.....

Laboration i biokemi, läsåret 09/10

Sedan tidigare var det bestämt att jag skulle jobba onsdag och fredag den här veckan som varit. Dessutom tillkom sedan torsdagen, då jag skulle åka till Stockholm och gå en kurs.

I tisdags när jag var på väg till Stenholmen med Dimma så ringde chefen och undrade om jag kunde jobba på kvällen och jag sade att jag kunde göra det. För att lösa det med resandet till jobbet så ringde jag min storasyster Ninni som var snäll och lånade ut sin bil till mig hela veckan. Så direkt efter att jag var färdig i stallet så skjutsade mamma mig så att jag kunde hämta bilen.

Bilen gick bra att köra, fast det var lite läskigt när jag fick möte med stora lastbilar i blåsten. Jag är inte van att köra en liten lätt bil. Jag jobbade till 21:30 och kunde sedan, ganska trött eftersom jag sovit dåligt natten innan, åka hem och sova.

På onsdagen jobbade jag 14-21:30, och det var fullt upp hela tiden. Jag var trött de sista timmarna och det var skönt att få sluta och åka hem och sova lite, innan jag skulle gå upp 04:20 dagen efter för att hinna med tåget till Stockholm. Men nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig, för när jag satte mig i bilen och körde iväg så lät den så konstigt. Jag vågade inte köra vidare, utan stannade och gick ur bilen för att kolla om jag såg något fel.

När jag klivit ur bilen kom den man som fixade på parkeringen med att flytta kundvagnar och så, fram till mig och sa att han hörde att bilen lät konstigt. Sen tog han en ficklampa och lade sig på marken och lyste under bilen och kollade vad som var fel. Dessutom förklarade han vad det var för mig.

Jag ringde till pappa, som var halvvägs hemma från Motala, som vände och kom tillbaka för att möta mig och se om jag behövde skjuts hem. Det löste sig dock bra, eftersom den otroligt snälla och hjälpsamma mannen som kollat på bilen lagade den provisoriskt så att jag kunde köra hem.

Det måste vara vad man kallar för en vardagshjälte! Jag är så otroligt tacksam för att jag fick den hjälpen, så att jag kunde köra hem min systers bil.

Jag kom hem lite senare än planerat, och efter tre timmars sömn var det dags att gå upp igen, för att ta Nisses bil till Motala, varifrån jag skulle ta tåget till Stockholm. Den bilen fick mamma och Nisse sedan åka och hämta, eftersom Nisse behövde den när han skulle till jobbet på eftermiddagen....

Jag var ganska trött under dagen i Stockholm, men lyckades hålla mig vaken. Vi kom tillbaka till Motala kl 21:30 på kvällen och då blev jag hämtad av min snälla pappa.

På fredagskvällen var jag riktigt trött... Då hade jag dessutom jobbat hela fredagen också....

Med andra ord har jag haft en ganska intensiv vecka.....

Eftersom jag är så oteknisk och inte lyckas lägga in youtubefilmer i blogginläggen så kommer här en länk istället.

Här är en liten ledtråd till den plats jag var på igår.


Nu ska en mycket trött Sanna sova. Det här har varit en ganska äventyrlig vecka.

Igår var Dimma på en ovalbana för första gången. Egentligen är det ingen stor sak, men eftersom jag inte har tillgång till en egen ovalbana så tycker jag att det är så härligt när jag har möjlighet att rida på en.

För er som inte har islandshäst, så säger kanske inte ovalbana så mycket. Därför kommer här en förklaring på hur en ovalbana ska vara. Som källa har jag använt FIPO, tävlingsreglementet för islandshästtävlingar.




En ovalbana ska vara 250,00 meter lång, med en inre omkrets på 246,56 meter och en yttre omkrets på 271,69 meter. Bredden ska vara fyra meter.

Långsidorna ska vara 70,44 meter långa och kortsidorna (mellan kurvorna) 12 meter långa. Kurvornas radie ska vara 13 meter på insidan och 17 meter på utsidan.

Lutningen inåt ska vara 3,75 % på de raka partierna (långsidor och kortsidor) och 7,5 % i kurvorna.

Staketet ska vara lågt och inte störa varken hästar eller domare. Början och slutet av långsidorna ska vara tydligt markerade.

Det kan också finnas ovalbanor som är kombinerade med en passbana, och då blir den kombinerade långsidan 6 meter bred. I FIPO finns också en ritning för en ovalbana som är 250 meter lång och  6 meter bred. Det finns också beskrivning för en 200 meter lång ovalbana, som ska vara som en 250 meter lång, förutom längden på långsidorna som då ska vara 45,44 meter långa.

Fía och jag på Forsens ovalbana, oktober -09

 

Här kommer ett gammalt inlägg från zoomin, om när Askur fick åka till Kulltorp för att bli riden på ovalbanan.

Idag hände något så ovanligt som att transporten sattes för för Askurs skull, för att han skulle få åka till Kulltorp och träna ovalbana. Jag vet inte riktigt om Askur tyckte att det var så nödvändigt, men det var faktiskt riktigt kul att göra något med honom, för det var alltså jag som fick äran att rida honom idag också.

- Men hallå, säger Askur. Varför ska jag springa på någon annan bana? Den här var ju dessutom mycket tyngre än min vanliga.

 

När vi kom fram till Kulltorp (jag körde) var det synd om Askur, för det fanns ju så mycket saker där som ville äta upp honom. Ett exempel var tegelpannorna som låg utmed en husvägg. Ni skulle bara veta hur gärna de ville äta upp Askur.

 

- Men hallå, säger Askur. Alla vet ju att Askurhästar faktiskt är det godaste tegelpannor vet!

 

Askur och jag började inne på ridbanan, och det gick ganska bra. Det fanns ju saker att titta på, men det var inget där inne som tänkte anfalla. Efter lite uppvärmning red jag ut med honom på banan, och för att få lite framåtvilja i honom fick han börja med att galoppera ett varv på ovalen. Då inträffade det läskigaste på hela dagen, om man frågar Askur.

 

- Men hallå, säger Askur. Du får ju inte tala om det för alla, det är ju pinsamt!

 

Bredvid ena kortsidan av ovalbanan gick lammen Snö och Dimma (som nu börjar bli ganska stora) i en liten hage, och Askur var tvungen att galopper rakt mot den! Jag hade ju tänkt att vi skulle svänga i god tid innan hagen, för det kan ju vara bra att följa banan, men Askur tyckte att det var alldeles för nära fåren så han gjorde ett jätteskutt åt sidan, ut i gräset.

 

- Men hallå, säger Askur. Alla vet väl att lamm äter hästar?

 

Vi red en stund till och sen dök det upp en hund och lade sig bredvid ovalbanan och gnagde på sitt hundben. Trots att Askur är rädd för många saker är han inte ett dugg rädd för hundar. Däremot var en hund som låg ned och åt ben farlig, så jag antar att det var benet som tänkte äta upp Askur.

 

- Men hallå, säger Askur. Alla vet väl att hundbenen vill ge igen. De blir ju tuggade på, så de ger igen genom att äta upp Askurhästar!

 

Han var faktiskt riktigt duktig idag, den lilla Askurhästen. Traven är ju hans bästa gångart, och det visar han tydligt. Han tycker att det är jobbigt att tölta. Speciellt när underlaget är tyngre. Helst vill han ha det helt platt och jämnt när han ska tölta.

 

- Men hallå, säger Askur. Försök tölta själv innan du har åsikter om min tölt!

 

När vi lastade Askur, både på ditväg och hemväg, så gick han bara rakt på. Inget strul alls.

 

- Men hallå, säger Askur. Alla vet väl att hästtransporter inte äter Askurhästar!

 

 

Askur i hagen, vårvintern -11

Det där med bloggande och läsande av andras bloggar, det får nog tyvärr vänta en vecka till. Jag har på något sätt lyckats proppa den här veckan full med saker som ska göras. Det är mest jobb, men också lite annat. Jag tror inte att jag vill veta hur många blogginlägg som väntar på bloglovin....

Igår var jag i alla fall på Stenholmen och tränade med Dimma. Tölten var lite sämre igår än den varit tidigare, hon var ojämnare i formen och studsigare. Vi gick tillbaka till att träna övergångar och efter en stund mjuknade hon och blev riktigt trevlig. Som avslutning gick vi ut och red ett par varv på ovalbanan, så nu har Dimma varit på en sådan! Då var hon jätteduktig, trots att det blåste otroligt mycket.

Efter Stenholmen bar det av till Mjölby för att hämta min systers lilla bil, som hon så snällt lånar ut till mig den här veckan. Tack snälla Ninni!!!

Därefter åkte jag till jobbet, och jobbade fram till 21:30. På hemvägen åkte jag förbi stallet och fodrade, och var hemma vid 22.20.

Idag ska jag försöka hinna skriva klart min (förhoppningsvis) sista laborationsrapport, och därefter är det dags att åka till jobbet igen.

Imorgon ska jag åka till Stockholm för att gå en kurs (för jobbet), och kommer därför inte att vara vid datorn alls. Jag åker hemifrån vid 05.15 och kommer hem vid 22-tiden, så jag tror att datorn får en vilodag då.

På fredag jobbar jag också, och jag kommer antagligen inte att hinna sitta något vid datorn innan dess. Så nu vet ni varför jag inte bloggar, eller läser och kommenterar i era bloggar.

I förmiddags var vi på Stenholmen och tränade igen. Mer om detta kommer senare, för nu måste jag snart åka till jobbet. Chefen ringde när jag var på väg till Stenholmen och undrade om jag kunde jobba ikväll. Jag borde egentligen plugga, men jag kan inte säga nej, så det blir jobb istället.

Idag känns det är våren är på väg! Härligt!!!

Ett glädjeämne i min vardag är när jag unnar mig själv att skicka efter böcker från Adlibris. Då menar jag böcker som jag köper för att jag vill läsa dem, och inte för att jag behöver dem för skolans skull.  Jag kan sitta och söka efter böcker på deras hemsida hur länge som helst, och tycker att det är jättespännande.

Sen när jag väl bestämt vilka böcker jag vill köpa så går jag och längtar efter att de ska komma hem. Antingen så beställer jag 1-2 stycken så de kommer i brevlådan, eller så blir det flera och då måste jag hämta dem.

Det är ju helt underbart att öppna en kartong full med nya böcker! När man gör det så har man ingen aning om vilka historier och äventyr som väntar på en.

Därefter ska det pysslas om i bokhyllan så att de nya böckerna får plats. Just nu har jag två bokhyllor, en med svenska böcker och en med engelska. I hyllorna är böckerna sedan sorterade i bokstavsordning efter författare, och om det är flera böcker av samma författare, efter utgivningsår.

När böckerna har fått sin plats, så ska de läsas, och då längtar jag alltid efter massor tid. Jag vill ju ha tid att läsa dem allihopa. Helst skulle jag läsa alla på en gång, men det är ju lite dumt. Jag vet ju att jag blir gladare om jag sparar ett par stycken, så att jag har något att läsa nästa gång jag står och tittar och väljer i hyllorna. Dessutom har jag inte tid att läsa alla på en gång.

Jag tror att min rekordbeställning kostade 3 700 kronor och vägde 12-13 kg. Det var väl kanske ett tiotal böcker, både skolböcker och inte skolböcker.

Jag har fortfarande inte bestämt när Dimma ska få göra tävlingsdebut. Från början var det tänkt att det skulle bli den 2 april, då Framtid (min klubb) har sin tävling, men jag kände att det var lite för snart. Jag menar, det är mindre än två veckor kvar och vi har inte ens barmark ännu. Dessutom är det bara några dagar innan jag ska till Kalmar och tenta, och den tentan är jag redan lite nervös för, så jag tror inte att det skulle bli så bra att tävla då.

Min nästa plan var att tävla den 7:e maj, då grannklubben Dyggur har sin lättklasstävling, men nu verkar det som att jag inte kan den dagen. Jag ska få gå en utbildning via jobbet som ska göra att jag får mer behörighet inför sommaren, och den utbildningen är givetvis den 7:e maj.

Det är de två tävlingarna som är här i min närhet nu i vår, annars får vi åka ganska långt. Jag tittade lite på tävlingar i andra klubbar, men den som ligger så pass nära så vi kan tänka oss att åka (Eskilstuna) ligger en helg efter att jag varit i Kalmar, och då är det lite svårt att åka och tävla.

Så, antingen blir det ingen tävling i vår, eller så får vi skämma ut oss och rida öppenklass. Jag tror nog på det första. Vi får vänta till i sommar. I så fall är det Forsens och Eddas tävling 11-12 juni som lockar, men det dyker väl upp något den helgen också...

Fia och jag på en Dyggurtävling, 2008

 

Så skönt att vara hemma igen! Kom hem i fredags kväll och fick fantastiskt god mat, schnitzel och hemgjord bearnaisesås. Därefter tittade jag på så ska det låta innan jag somnade som en stock, och sov gott!

Igår jobbade jag, och stiftade bekantskap med något väldigt trevligt, närmare bestämt massagestolen som finns på jobbet. Det var riktigt skönt, men jag höll på att somna. Hade jag gjort det hade det blivit en väldigt lång lunchrast... På kvällen tittade jag på SVTs nya frågeprogram, det där om att vara smartare än en femteklassare. Jag skulle vilja vara med där kände jag. De flesta frågorna kändes väldigt lätta. Men om man inte kan en fråga så handlar det ju inte om att inte vara smartare än en femteklassare, utan snarare att man inte kommer ihåg, eller inte lärt sig de sakerna de frågar om. Jag vet inte om jag tycker att det är smarthet, faktiskt.

Även idag har jag jobbat, men ett kortare pass idag så jag hann åka ut till stallet innan. Jag red Dimma idag, och hon var duktig igen. Jag tror att det var bra för henne att få vila några dagar.
Men så mysig hon är, min lilla Dimma! Jag fick inte borsta henne direkt, utan hon var tvungen att gosa lite först, tyckte hon. Pussas gör hon också.

Imorgon är det dags att skriva labbrapport. Jag måste erkänna att jag inte är helt förtjust i det, men kanske så är det den sista labbrapporten på den här utbildningen. Det är en ganska trevlig tanke!

Nu ska jag se färdigt förra veckans avsnitt av Ponnyakuten, och sen ska min dator få sova litegrand.
Imorgon väntar en ny dag, och en ny vecka. Även den veckans schema är ganska fullt.....

Här kommer ytterligare ett intetsägande blogginlägg från Kalmar.

Vi har precis ätit en god lunch bestående av grillspett, klyftpotatis och sås, på en närbelägen restaurang. Jag tycker faktiskt att det är ett ganska trevligt ställe, för jag har kunnat äta mat där vid flertalet tillfällen. De brukar vara duktiga på att veta vad maten innehåller och vad som är okej för mig att äta. Det gillas!!!

Morgonens redovisning gick bra. Vi var inte i den byggnaden vi brukar vara i, utan i en annan byggnad nere vid hamnen. Det var trevlig utsikt genom fönstret från den salen vi var i. Man såg nämligen Kalmar slott.  En ganska häftig byggnad, vars historia sträcker sig 800 år bakåt i tiden. Sitt nuvarande utseende fick slottet under 1500-talet, då medeltidsborgen byggdes om till ett renässanspalats. (källa: Kalmar slott)

Hur är det här i Kalmar nu då? Jo, det är lite blåsigt, men det känns som att våren är på gång, och det känns ju bra det!

Nu är första momentet avklarat. Tentan är skriven.

Resan gick bra och vi var i tid. Det var dock ett lite mindre tåg än det egentligen skulle vara, men det var helt okej ändå. Efter en lunch på McDonalds begav vi oss mot vandrarhemmet, lämnade väskorna där och begav oss mot skolan för tentaskrivning. Tentan var fördigskriven på mindre än två av fem timmar.

Efter en sväng till Ica Maxi så gick vi tillbaka till vandrarhemmet, åt lite kvällsmat och sen var det dags för oss, mig och Lina, att förbereda morgondagens redovisning.

Nu har hela gänget samlats här på vandrarhemmet, och det är snart dags att sova. Imorgon är en annan dag.

Trots att jag har varit i Kalmar så många gånger, så tycker jag fortfarande att det är svårt att packa. Jag tror alltid att jag har glömt allting jag behöver. Egentligen är det ju inte så mycket man behöver ha med sig, bara man packar rätt saker.... Men nu tror jag i alla fall att väskan är färdigpackad. Jag kommer inte på något mer som ska med.

Nu kommer det förmodligen att bli väldigt lugnt från mig under den här veckan. Istället för att sitta hemma vid datorn ska jag vara i skolan och:

Just nu har jag ganska många saker som jag skulle vilja blogga om. Saker som känns orättvisa eller konstiga. Saker som kan tas upp till diskussion. Saker som jag skulle vilja veta andras åsikter om. Men just nu har jag inte den tiden att göra det. Det tar lite för lång tid för mig att formulera ett sådant inlägg så som jag vill ha det, så det får vänta till efter Kalmar. Eller kanske efter nästa gång i Kalmar, eftersom jag redan börjar känna mig lite stressad för den tentan (v.14).

Igår kom Islandshästen (Svenska Islandshästförbundets tidning) och jag blev glad när jag hittade ett par riktigt bra artiklar, som innehöll synpunkter som jag tycker behöver tas upp. I Islandshästen stod det också att det ska införas uppklassninspoäng i lättklass igen, men när man läser i det svenska tillägget till FIPO på SIF´s hemsida, så står det ingenting om det.

Annars handlade det här numret ganska mycket om det eventuella sambarbetet mellan SIF och SvRF. Jag tror att det finns både positiva och negativa konsekvenser med ett sådant samarbete, och känner nog att jag egentligen är för lite insatt i vad som sagts för att kunna ta ställning. Men spontant så känner jag mig mer åt det negativa hållet....

Idag var hon duktig min lilla häst!

Jag hade egentligen tänkt rida ut, eftersom vi var på ridbanan förra gången, men eftersom det är så halt överallt så fick det bli ridbanan idag också. Där var det inte halt, bara lite för blött. Det känns inte bra att rida sönder den, men hellre det än en häst som halkar omkull och slår sig.

Vi gick ju omkull häromdagen. Dimma var lite bråkig och helt plötsligt halkade hon på en dold isfläck. Jag bara kände hur baken försvann under henne och lyckades hoppa av och landa på fötterna, innan hon lade sig. Men hon kom upp direkt igen, och verkade inte påverkad alls. Det har inte märkts någonting på henne efteråt, vilket var en väldig tur! Jag sträckte ryggen litegrand och har haft lite ont av det i några dagar. Men hellre en lite skadad Sanna och en hel Dimma!

När Åsa var hos oss så var Dimma fortfarande inte helt med på noterna. Bitvis var hon bra, men så fick hon ett ryck och var riktigt röd en stund, innan hon blev bra igen. Mot slutet av passet var hon mest bra och arbetsbar.

Idag bestämde jag mig för att rida tills Dimma gav efter och slutade bråka. Vi började en stund i skritt, lite volter, skänkelvikning och öppna. Idag provade vi också sluta, vilket jag tror var nytt för Dimma. Efter det kände jag lite på traven, och nästan direkt hade jag min duktiga arbetsbara ponny, och inte den bråkiga lilla damen. Tölten flöt på jättebra idag! Helt okej i både takt och form. Hon gjorde vad jag bad om direkt och var så lätt och fin i munnen, därför tog vi lite trav till och avslutade därefter.

Målet med dagen var att få tillbaka min fina ridbara unghäst, och när det gick så pass bra direkt så blev det ett kort ridpass. Jag såg ingen mening i att fortsätta traggla när hon gjorde det jag bad om. Duktig liten ponny!

Förresten, jag har ju glömt bort att skriva det, men i måndags var det ett år sedan vi köpte Dimma och hon flyttade hem till oss.

Jag har haft en väldigt strulig internetuppkoppling under eftermiddagen, vilket har gjort det lite problematiskt med pluggandet. Nu har jag i alla fall turen att ha internet en liten stund, så jag har hunnit spara ned lite saker om internet fortsätter att vara struligt imorgon.

På tal om struligt, jag kommer inte överens med dragkedjor just nu. På en vecka så har fyra dragkedjor gått sönder för mig. Den första var min nya tröja, den andra en gammal tröja, den tredje en väska och så idag på min jacka. Jag förstår inte det här!

Jag tror att det är dags att sova nu, innan något mer börjar strula...

Turbo får egentligen inte vara i vardagsrummet/finrummet, men om vi är där och sitter i soffan, så får han vara i soffan. Det tycker han om, för det är ju så skönt att sova där!

 

 

 

Kalmar närmar sig med stormsteg, och jag försöker plugga för fullt för att hinna förbereda allting. Idag har det blivit lite förberedelser inför en för och mot-diskussion om läkemedel (två grupper ska argumentera mot varandra om ett läkemedel) och lite tentaplugg.

Som jag tidigare skrev så har jag varit i storstan idag, och uträttat en del ärenden.

Första anhalt var inköp av hästmat och därefter fortsatte vi in mot stan. Jag var tvungen att gå till tandläkaren med min bitgrej som gått sönder, men de hade rast då så vi fortsatte vidare in mot stan. Garnaffären hade inte öppnat, så då fick det bli ett besök på bokrean där jag köpte tre böcker. Alla på engelska. Av någon anledning så läser jag inte mycket alls på svenska längre.

När jag fyllde år fick jag ett presentkort på guldfynd av några arbetskamrater, så idag fick det bli ett besök där för att hitta något fint. Till slut fastnade jag för ett armbandsur. Jag fick betala till lite, men det kändes som en väldigt bra grej att köpa.

Efter lunch på subway fick jag bråttom tillbaka till tandläkaren, eftersom jag inte ville komma mitt i deras lunchrast. Jag hade sådan tur att jag sprang på min tandläkare i trappen upp, och fick snabbt hjälp att byta ut den trasiga bitgrejen. Jag passade också på att säga till om att jag inte kunde komma dit de tider jag fått, eftersom jag är i Kalmar den veckan.

Färden fortsatte sedan ut mot Ikea (efter ett besök på ett bageri där de har goda mjölkfria bullar). På vägen blev det också ett besök på Östergyllen för att köpa lite mer hästmat. Där mötte vi en bekant, som också har islandshäst. På Ikea köpte jag en lite vettigare skrivbordsstol. Fram till nu har jag suttit på en vanlig köksstol, men det har inte varit så bra. Förhoppningsvis blir det bättre med den här stolen, fast den var billig.

Ett besök på hööks fick avsluta besöket i storstan. Jag köpte ett nytt träns för typ en månad sedan, men hann bara använda det ca 5 gånger innan det gick sönder. Det gick att reklamera det utan problem, och jag fick ett nytt träns.

Man hinner ändå med ganska mycket på en förmiddag i stan. Vi åkte väl hemifrån lite innan tio och var hemma igen till två.

Nu börjar det bli dags att tentaplugga ordentligt, men det får vänta en liten stund till, för först ska jag åka till stallet. Åsa ska komma och ha lite lektion med oss.

Förmiddagen har spenderats i stan. Jag hade lite ärenden som jag var tvungen att uträtta. Mer om detta senare, för nu ska jag till stallet.

Jag var lite sugen på att vara med på uttagningen till Lag-SM, och förhoppningsvis även Lag-SM, iår, men jag har precis insett att det inte kommer att gå. Dels jobbar jag den dagen då uttagningen ligger, och det hade jag väl egentligen kunnat ändra, men det är inte den främsta anledningen till varför det känns hopplöst, utan det är Dimmas ålder.

Dimma är bara fem år gammal, och enligt relativt nya regler så får en femåring bara starta två klasser per dag. På Lag-SM ska man rida tre grenar (men det kan också vara två, beroende på antal lagmedlemmar).  Jag tycker att det är en bra regel, och det är ju för hästens bästa, men just nu känns det lite tråkigt.

Förmodligen skulle man kunna klara det på själva Lag-SM, för det känns inte som att de tre grenar man väljer ut kommer att gå på samma dag. Det är lite olika kategorier på grenarna och så. Men det stora problemet är uttagningen, eftersom samma regel gäller där. Det skulle innebära att vi skulle få rida två grenar på uttagningen, och på 0 poäng på den tredje, och om det resultatet då ska jämföras med de andra som ridit tre grenar, så känns det inte som att man har så stor chans att komma med i laget.

Informationen om det här har jag fått från min lokalklubbs ordförande som pratat med någon kontaktperson.

För er som inte vet vad dumtummen är kommer här en kort förklaring.

Dumtummens historia

I maj 2008 var det idrottsdag på skolan och vi skulle spela Volleyball. Innan vi började spela pratade jag med en klasskompis, som inte var helt säker på att hon ville vara med och spela eftersom hon är violinist och inte ville ha handskador. Jag förstod henne och tyckte att hon skulle vara rädd om sina händer. Då hade jag ingen tanke på att något kunde hända mig.

 

Jag är verkligen ingen stjärna när det gäller Volleyball, tvärtom, men jag försökte ändå göra mitt bästa. I slutet av den sista matchen vi spelade hände det som inte var så bra. Jag slängde av ren reflex ut vänsterhanden för att ta en boll som jag egentligen insett att jag skulle missa. Jag missade inte, utan fick bollen rakt på tummen som pressades bakåt. Då direkt när det hade hänt gjorde det så ont att jag inte kunde röra på handen, men tänkte att det går ju över snart.

Värken i handen blev bättre, men tummen ville inte sluta göra ont.

 

Jag gick till skolsköterska och vårdcentral. I januari 2009 röntgades tummen. Det fanns inget skelettfel men jag hade ju fortfarande ont. Jag fick en remiss till ortopeden, som i sin tur skickade remiss till handkirurgen på US i Linköping.

 

Under den tiden fick jag många olika förslag på vad som kunde vara fel, men allt var just förslag. Dessutom var de ganska oense. En läkare tyckte att det kunde vara så att ledbandet var uttöjt, nästa sa att så var det inte och den tredje tyckte att det visst var så.

 

I oktober 2009 fick jag träffa en specialistläkare i handkirurgi på US i Linköping. Han bedömde att ledbanden var okej, och att det antagligen rörde sig om en kraftig stukning. Den borde däremot inte göra så ont efter så lång tid. Vad som bestämdes då var att jag skulle få en ny tid då det gått två år efter skadetillfället, dvs i maj 2010.

 

Vad innebär skadan för mig?

Jag var en hyfsad kontrabasist med ambitionen att blir bättre, men idag kan jag inte spela.

 

Jag har spelat i många olika sammanhang och kan ge ett smakprov på de tillfällen som verkligen har sporrat mig att hålla på med min musik.

 

När jag var 14 år gammal fick jag vara med och spela med de musikstuderande på Lunnevads folkhögskola, eftersom de saknade kontrabasist. De efterföljande åren blev jag tillfrågad om jag ville vara med vid speciella tillfällen då de behövde en klassisk kontrabas.

 

Nyårsafton 2007 fick jag vara med och spela nyårskonsert tillsammans med Linköpings Symfoniorkester, LISO. Jag fick även vara med på en annan produktion i under 2008. Nyårsafton 2008 hade jag fått min skada och hade värk i tummen, men jag ville så gärna spela den konserten så jag gjorde det, med hjälp av värktabletter. Det var sista gången jag spelade ordentligt, jag kände då att det inte fungerade.

 

Min plan var att jag skulle ta i alla fall ett år efter gymnasiet och satsa på kontrabasen. Jag hade tänkt söka till Lunnevads folkhögskola och verkligen ge spelandet en chans. Så blev det alltså inte.

 

Även om min tumme skulle sluta göra ont snart, så kommer jag nog aldrig att spela på samma sätt. Jag har tappat så otroligt mycket de här åren, både styrka och teknik.

 

Att jag har haft ont i tummen har också påverkat mig, i lägre grad, vid ridningen. Idag jobbar jag dock på att hålla händer och armar på ett korrekt sätt, och då känner jag av tummen mindre, men vissa dagar gör det ont efter att jag har ridit.

 

Jag kan också känna av tummen på jobbet, när jag står och plockar med grejer och vid bilkörning. Speciellt i mörker när jag ska slå på och av helljuset. Jag har så små händer så jag når inte riktigt ljusspaken, utan måste ta tag med tummen om ratten för att nå. Det gör ont. Jag kan också ha svårt att öppna burkar och flaskor, när jag måste vrida med ena handen och hålla emot med den andra.

 

För ca ett år sedan

Det är nu konstaterat att det inte går att göra något åt min tumme. Enligt läkaren har tillståndet blivit ganska konstant efter två år. Jag har visserligen mindre ont nu än under första året, men det smärtar fortfarande och spela går inte.

 

Varför jag har ont går inte att säga, men teorin är att jag i grunden är lite för rörlig i mina leder, och sedan när jag fick ett slag på tummen förvärrades det ytterligare på ett sådant sätt att det smärtar vid belastning.

 

Nu ska försäkringsbolaget kopplas in och så får vi se vad de säger.

 

Idag

Nu har det snart gått tre år sedan jag fick skadan, och jag känner fortfarande av den. Spela kontrabas kan jag inte göra. Jag spelade några få minuter igår, men det var första gången på hur länge som helst, och mer än så klarar jag inte av.

 

Försäkringsbolagets utredning är klar, och även det försäkringsbolag som skolan hade vid skadetillfället har fått göra en utredning. Fast, tummen blev inte bättre för det.

 

Slutsats

Jag får alltså dra slutsatsen att jag inte längre är någon kontrabasist.

 

Jag kan dra en slutsats till: Jag ska ALDRIG mer spela volleyball!

Nästa vecka är det återigen dags för ett Kalmarbesök, och därför kommer den här veckan att vara ganska fullproppad med saker jag måste göra, och därför ganska stressig!

Det är alltid massor skolsaker som måste förberedas när man ska till Kalmar. Den här gången är det en tenta, ett projektarbete med redovisning, ett par laborationer och något seminarium.

Dessutom måste jag hinna med allt som ska göras här hemma. Jag måste leta reda på alla saker som ska med till Kalmar, och packa. Jag vill också hinna med hästen så mycket som möjligt eftersom hon kommer att få vila sedan, när jag är i Kalmar.

Det har varit så skönt med ett längre uppehåll från Kalmarveckor, men nu kommer det att bli mycket tätare besök igen. Fast på något sätt känns det mer okej när våren är på väg...

Nu ska jag snart sätta mig och titta på föreläsning. Idag är det föreläsning mellan 10 och 16, men som tur är har vi en timmes lunch.

Idag har huset alltså varit fullt av folk. Det har varit vi, vänner till Tilda och Erik och Eriks familj. Jag hoppas att Tilda fick en riktigt trevlig födelsedagsfest.

Nu har alla åkt hem, så nu är allt som vanligt igen.

Under gårdagen hade jag ett nytt rekord i antalet besökare på min blogg. Jätteroligt!

Ni frå hemskt gärna lämna en kommentar om det är något ni undrar över när det gäller mig och mitt liv, eller om det är något ni vill att jag ska skriva om.

Jag och snön, februari 2010

Vi har en liten parasit i vår hage.

Jag har kommit fram till att Dimma är en riktigt liten hjärtmask. Eller en ganska stor. Hon är ju trots allt över 140 cm i mankhöjd, och säkert längre än så, men ändå.

Här har ni lite fakta om de riktiga hjärtmaskarna. Jag tror inte att de är lika söta, faktiskt.

Dirofilaria immitis - heartworm
Hjärtmasken är en rundmask och den sprids genom myggbett (men jag lyckas inte hitta vilken sorts mygga det är). Dess vanligaste värd är hund, men den kan förekomma hos andra djurslag, och också hos människa, även om det är väldigt ovanligt. Egentligen är det inte hjärtat som är hjärtmaskens främsta uppehållsplats, utan den håller främst till i lungartärerna. Ibland händer det dock att vuxna hjärtmaskar migrerar till hjärtat.

Innan hjärtmaskarna blir vuxna och kan infektera värddjurets hjärta kommer de att genomgå flera livsstadier. För utvecklingen är de beroende av att ha myggan som mellanvärd, och utvecklingen är också temperaturberoende och kräver en temperatur på minst 27 grader Celsius i ca 2 veckor.

Efter att ha hamnat i sin värd kommer den omogna masken att stanna kvar under huden i närheten av myggbettet i 1-2 veckor innan den tar sig vidare till muskler i bröstkorg och mage.45-60 dagar efter infektionen kommer de att mogna till nästa stadie. 75-120 dagar efter infektionen kommer de att ta sig till lungartären genom att ta sig ut i blodbanan och ta sig igenom hjärtat. I lungarären kommer de sedan att växa under de kommande 3 till 4 månaderna. Honan blir ca 30 cm lång och hanen ca 23 cm lång.
(Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Dirofilaria_immitis)


Hur kommer det sig att jag jämför min häst med en sådan äcklig parasit?

När jag började rida Dimma var jag glad att jag hade möjligheten att rida, fast Fia först skulle få en lite längre vila, och sedan få bli mamma. Dimma var ju bara fyra år och ganska omogen, men det var trots allt en häst, och jag trivs ändå väldigt bra med att rida unghäst. Men Dimma var, och skulle inte vara något annat än, bara en häst att jobba med, ett tidsfördriv.

I takt med att vi jobbade tillsammans, så lärde jag känna Dimma mer och mer. En dag så insåg jag plötsligt att jag hade blivit riktigt förtjust i den där hästen. Det var då jag insåg det, Dimma är en hjärtmask!


Hon hade liksom nästlat sig in i hjärtat på mig, och jag var helt försvarslös. Det gick inte att försvara sig. Det fanns inget försvar mot den keliga, ambitiösa, duktiga, blonda och röda lilla unghästen.


Så Dimma som bara skulle vara ett tidsfördriv, har börjat betyda alldeles för mycket. Hon har blivit väldigt viktig för mig!

... om man vill hålla händerna hela:

1. Vinterluften har en förmåga att göra händerna torra och trasiga. Speciellt om man kombinerar det med att tvätta händerna lite för många gånger varje dag.
   
   
2. Åka till posten med Aussieklubbens tidningar (mamma är redaktör för hundklubben). Man kan skära sig ordentligt på pappret i tidningarna.
   
   
3. Nässpraysförpackningar är riktigt retliga. Det är nog det jag har skadat mig mest på på jobbet. Varje gång jag ska ta bort plasten som sitter runt ett antal nässpraysförpackningar så lyckas jag riva upp baksidan på minst ett finger. Akta er för nässprayskartonger!
   
   
4. Valpar har riktigt vassa tänder. Ibland håller huden, ibland inte.
   
   
5. Slutligen vill jag varna för något som har varit riktigt elakt mot mig, nämligen Volleybollar! AKTA, de är riktigt farliga. Skadan av en volleyboll kanske inte syns på utsidan av handen, men det känns inuti!

Att hitta en sadel kan vara jobbigt. Den ska passa hästen, den ska passa ryttaren och så ska den dessutom passa plånboken. När man väl har hittat sin sadel så rider man med den och är (förhoppningsvis) väldigt nöjd, och så går ett par år och så inser man att sadeln inte längre passar. Då är det dags att gå igenom sadelletandet igen.

Vad jag har märkt, så är det lätt att man bara tänker på att sadeln ska passa hästen, och glömmer bort att ryttaren också är en del i det hela. Passar inte sadeln ryttaren, så kommer det inte att bli bra i slutänden ändå.

Jag pratade med en vän för ett tag sedan, och hon sade till mig att när hon skulle köpa sadel till sin häst så hade sadelutprovaren sagt att hon var tvungen att offra sig för hästens skull och köpa en sadel som egentligen inte passade henne. I ett sådant fall tycker jag att man glömmer bort ryttaren.

Min erfarenhet är att när sadeln inte passar den ryttare som oftast rider hästen, så spelar det ingen roll hur bra sadeln i sig ligger på hästen.

Dimma med den dressyrsadel som inte passade mig

Vi hade en Harry Dabbs dressyrsadel som låg bra på Dimma. Problemet var bara att jag inte alls trivdes med sadeln. Dels fick jag ont i ryggen av den, vilket påverkar ridningen, men när jag försökte kompensera för att den tryckte mig framåt så hamnade jag på bakvalvet, och då fick Dimma alldeles för hårt tryck på bakre delen av ryggen. Alltså låg inte sadeln längre bra på henne och den såldes därför. Idag rider jag i en sadel som passar både mig och hästen, och det trivs vi med, båda två!

 

Nu har vi varit på Stenholmen och ridit en jättebra lektion för Emma Möller Ljungqvist. Jag är så nöjd och belåten just nu.

Vi var lite sena iväg, så det är tur att vi har lättlastade hästar. Först följer Dynur med mamma in, utan någon tvekan alls. Jag brukar gå och sätt upp bommen bakom Dynur, sen lägger jag grimskaftet över Dimmas hals och så går hon in, så jag kan sätta bommen bakom och sen stänga luckan.

Idag fick jag och Dimma börja med lite fri uppvärmning i skritt och trav, och sedan lite galopp i varje varv. Sedan fortsatte vi med töltarbetet. Dimma är nyligen töltsatt, så därför återstår en hel del arbete med tölten.

Idag fick vi avancera från volten och ut på fyrkantspåret där vi fick göra lite ökningar. Inga fina ökningar, utan bara att hon skulle känna att hon faktiskt kan öka, och att hon får plats för sina rörelser. Det vi strävade efter idag var flytet.
De där bitarna där allt bara stämde, så kändes det helt fantastiskt! Vilken känsla! Vilken liten duktig häst! Sen gör det inget att det blir lite hopp och studs ibland, för när vi hittar flytet så kan man leva länge på den känslan.

Vi kom fram till att anledningen till att det blir hopp och studs är för att jag har en för ambitiös häst. Hon försöker lite mer än hon klarar av i nuläget. Hon behöver ha lite mer styrka innan hon är där, men det är på väg!

Vilken bra instruktör Emma är! Jag känner mig jättepeppad att jobba vidare med de övningar hon delade med sig av, och jag känner att jag faktiskt kan! Ibland kan jag känna efter en ridlektion att det är så mycket som inte finns på plats, och att det bara går dåligt, men idag känner jag mig peppad, jätteglad och faktiskt riktigt nöjd med mig själv. Jag märker ju att min häst gör fina framsteg, alltså borde det innebära att jag kan rida henne.

Idag fick Dimma en genomgång av fysioterapeuten, och hon hade nästan bara positiva saker att säga om min lilla häst. Hon tyckte att hon har musklat fint och att vi ska fortsätta träna på samma sätt. Kul att få höra det!
Dessutom fick jag återigen höra att Dimma är otroligt överrörlig. Islandshästar brukar vara överrörliga, men Dimma är ovanligt mycket rörlig ändå.

Imorgon ska vi åka till Stenholmen för att träna för Emma Möller Ljungqvist. Förhoppningsvis kommer Dimma inte att tycka att spegeln är lika farlig som hon tyckte förra gången vi var där.

Jag avslutar med att lägga upp en bild som togs i lördags när vi red lite på ridbanan.
(Sofia, ser du vilket schabrak vi har?)

Okej, jag vet att jag försummar min blogg, men min rygg har varit på dåligt humör och då tycker den inte riktigt om datorn. Eftersom jag måste sitta vid datorn när jag pluggar så försöker jag vara här så lite som möjligt annars.

Igår, idag och imorgon är det statistikföreläsningar som gäller, och det är verkligen ingenting jag gillar. Dessutom ska vi läsa en bok för de här tre föreläsningarna, vilket gör att det känns som att det tar alldeles för stor plats i hela kursen, som inte är så lång egentligen.

I eftermiddag kommer fysioterapeuten och känner igenom Dimma. Jag tror inte att det är några större fel på henne, men det känns skönt att kolla igenom henne med lite (o)jämna mellanrum, så det inte blir något knas. Det har ju hänt ganska mycket med Dimma under det år hon har varit hos oss.